Politiker, ett jävla folk.

Det har ju varit ett stort hallå om FRA-lagen. Till och med jag som skyr politik å det grövsta har lagt märke till det.
Många är besvikna på att Riksdagen med 143 ja och 138 nej röstade igenom förslaget till avlyssningslag.
Vi kallar det för demokrati. Alla tycker om demokrati. Sverige är stolt över sin demokrati.

Men vad gör man med fega och veliga förbannade töntpolitiker?
För se, nu är det tydligen fem stycken som har ändrat sig. Tydligen var de inte riktigt med i leken för en månad sedan när omröstningen skedde och det verkligen gällde.
Jag blir så sur och tvär på idioterna. Ta ert jävla ansvar som politiker eller avgå! Jag bryr mig inte så mycket om ifall det blev ett ja eller ett nej. Det jag stör mig på är att de kommer en månad senare och vill ändra på ett demokratiskt beslut som de själva var med om att fastställa. Fyra av dem genom att inte våga säga något överhuvudtaget, en av dem genom att rösta ja.

Camilla Lindberg står bortom kritik i frågan, då hon röstade nej och fortfarande tycker så = konsekvens = något som jag gillar.

Ett stort fett långfinger i ansiktet belönas däremot till följande kappvändande, populistiska och fega folkpartister:
Birgitta Ohlsson (avstod från att rösta)
Maria Lundqvist-Brömster (röstade ja)
Cecilia Wikström (avstod från att rösta)
Agneta Berlinder (bemödade sig inte ens att vara med vid röstningen)
Solveig Hellquist (skolkade även hon)

Dra åt helvete!

Nu sätter jag på "Two-Sided Politics" med Suicidal Tendencies och hatar intensivt någon minut. Sen återgår jag till mitt normala jag och tänker aldrig mer någonsin skriva om politik här.