Devil's Blood är FORTFARANDE bedrövliga

Att jag inte gillade Devil's Bloods miniskiva "Come Reap" tog tydligen skruv ute i stugorna. Hur kan man inte gilla dem liksom, var den allmänna åsikten.
Jag har nu lyssnat ett par gånger på bandets debutalbum "The Time of no time evermore".
Och, jag anser fortfarande bandet vara klippt odugligt!
Nu låter det visserligen inte lika mycket Ronnie James Dio korsat med Asia, nu låter det snarare som Fleetwood Macs mesigare kusin. Tvi vale.
Ockult? Tillåt mig att småle.
Tufft? Inte på en fläck.
Lyssna mera? Finns inte en chans...

Ozzy lägger sig i

Gick in på HMV för att i lugn och ro strosa runt efter japanversionen av nya Wildheartsskivan. Noterade vid dörren en snubbe med Ozzy-tischa. Fem sekunder senare reflekterar jag över det osannolika att de spelar Ozzys musik inne i affären. Sicken jädra lottovinst för tjommen i Ozzy-tischan tänker jag och slår sekunden senare knäna i ett kravallstaket. Halva butiken, givetvis vinyl- och hårdrocksdelen är avstängd och på scenen sitter the prince of fucking darkness och signerar sin bok. Jag undrar hur bra den boken kan vara för snubben kan ju inte komma ihåg något från 1969. Jag nöjer mig med att ta ett foto och går därifrån. Jag tar sedan ett varv förbi Denmark Street där Black Sabbath för 40 år sedan spelade in debutplattan. Känner mig nöjd.

Electric Wizard i Växjö

Ja jädrar i min lilla låda! Electric Wizard alldeles levande på störtsköna haket Kafe Deluxe i Växjö. Lätt värt sammanlagt sex timmars bilfärd på en vardag. Säger jag innan jag kört hem ännu. Hejdå dagboken, nu ska jag dyrka!

Dazed and Confused + Family Guy = sant

Dazed and Confused, Richard Linklaters fantastiska film från 1993, är en av mina absoluta favoritfilmer. Den må vara lättviktig underhållning, men jag bryr mig fan inte.
Dess storhet blir bara bekräftad av att storslagna tecknade serien Family Guy vid flera tillfällen har hyllat filmen. Jag tackar vännen Calle för att ha gjort mig uppmärksam på detta och bjuder på nedanstående kavalkad!

Och originalet. Men hoppa fram 30 sekunder.


Family guy hyllar:

Och originalet. Wooderson är en förebild!


Och för er som inte sett filmen kommer här en liten trailer. Bästa filmen!

Sveriges hemligaste artist är död, who cares?

Okej, bara så ni vet. En hyfsat ung man har dött, det är givetvis inget roligt eller bra.
MEN.

Onkel Kånkel. Kom igen!?
Snubben dör, och hamnar på löpsedeln hos Expressen.
Det säger en hel del om Expressen, och i förlängningen även om svenska folket.

Och nu blir det ännu värre snack på medelålders svenska män som av någon outgrundlig anledning, på vad som verkar vara fullaste allvar, dyrkar Onkel Kånkel.
DET, om något, är idioti.

?

Enkelt.
Stilrent.
Fint.

Jag gillar't.

Bästa Heavy Metal-skivorna någonsin!

Spankulerade i bokaffären.
Hittade denna lilla bok, som stoltserar med att lista " The 100 best and absolute greatest Heavy Metal albums in the world, ever."

Frän läsning tänkte jag.
Slog upp en sida.
Fann detta.

Nightwish...

Eh, nej tack herr anonyme bokförfattare. Ditt avskräde tänker jag inte närma mig ens med skyddshandskar.

Sleaze Me Pleaze Me Volume 2, bara å ladde ner

Ingen mening med att lata sig på rock’n'roll-fronten när det är semester och allt. Så här kommer volym 2 av min ongoing sleaze / glam / hair-metal samlingserie.
Tanka ner, packa upp, lalla in i iTunes/MP3-spelaren.

Ladda här:
http://www.megaupload.com/?d=052X6N32

15 låtar och band som inte var med på första samlingen. Bara bra låtar och allt sånt…

1. Spend My Life by Slaughter
Taken from the album Stick It To Ya released in 1990

2. Looks Like Love by Wildside
Taken from the album Under the Influence released in 1992

3. Love In Stereo by Warrant
Taken from the album Cherry Pie released in 1990

4. I Love Women by Sweet F.A.
Taken from the album Stick To Your Guns released in 1989

5. Edge Of A Broken Heart by Vixen
Taken from the self titled debut album released in 1988

6. I Need Your Sex by Roxx Gang
Taken from the album Things You’ve Never Done Before released in 1988

7. Hey Hey Hey by Candy Roxx
Taken from the EP Sex And Leather released in 1984

8. Hey Kid by Johnny Crash
Taken from the album Neighbourhood Threat released in 1990

9. Bad Girl by Vice
Taken from the album Made For Pleasure released in 1988

10. Malibu Beach Nightmare by Hanoi Rocks
Taken from the album Back To Mystery City released in 1983

11. Don’t Give Up by White Lion
Taken from the album Pride released in 1987

12. The All New Generation by Tuff
Taken from the album What Comes Around Goes Around released in 1991

13. Runaway by Bon Jovi
Taken from the self titled debut album released in 1984

14. Stand Up And Fight by Madam X
Taken from the album We Reserve The Right released in 1984

15. Seventeen by Winger
Taken from the self titled debut album released in 1988

Download a compilation of Sleaze / Glam / Hair-metal

Hej kära läsare.
Nu är det dags att bekänna färg.
Den här samlingsskivan har jag gått och sugit på bra länge, men först nu har jag kommit så långt som att styra upp allt och verkligen lägga ut den här.
Sleaze Me Please Me Volume 1.
15 låtar, 15 band.
Bara bra.

Ladda ner, packa upp, släng in i MP3-spelaren.
Sedan är det bara att tuta och köra till världens bästa musik.

Givetvis blir det även en andra volym, och önskemål och tips mottages tacksamt.

Mer info finns att läsa i PDF-filen som följer med nedladdningen.

Laddar hem gör ni här:

http://www.megaupload.com/?d=AY5MYLE4

Tracklisten har ni här:

Attention by King Kobra
Taken from the album Ready To Strike released in 1985

I’ll Be There For You by Black’n'Blue
Taken from the album Nasty Nasty released in 1986

All For One by Stryper
Taken from the album Against The Law released in 1990

Fighter by Kane Roberts
Taken from the album Saints And Sinners released in 1991

Rock America by Danger Danger
Taken from the self titled debut album released in 1989

We Go Rocking by Easy Action
Taken from the self titled debut album released in 1983

Action City by Tigertailz
Taken from the album Bezerk released in 1990

Just Like Paradise by David Lee Roth
Taken from the album Skyscraper released in 1988

Look What The Cat Dragged In by Poison
Taken from the album Looked What The Cat Dragged In released in 1986

Only Young Once by Trixter
Taken from the self titled debut album released in 1990

Get You On The Run by Treat
Taken from the album Scratch And Bite released in 1985

Smooth Up In Ya by BulletBoys
Taken from the self titled debut album released in 1988

48 Hours by Pretty Boy Floyd
Taken from the album ”Leather Boys With Electric Toys” released in 1989

Let’s Spend Momma’s Money by Dirty White Boy
Taken from the album Bad Reputation released in 1990

10.000 Lovers (In One) by TNT
Taken from the album Tell No Tales released in 1987

Linköpings vidrigaste urinoar?!

Jag presenterar Linköpings vidrigaste, otrevligaste och mest illaluktande urinoar.
Finns den på en anstalt?
Eller kanske i ett sunkigt betalbås på stan?
Eller kanske en svartklubb?
Eller på ökända glädjehuset Top Notch?

Nej. Den finns inne i Linköpings Filmpalats, Filmstaden.
Hur det kommer sig att Filmstaden har installerat en pissoar av modell fängelsefilm och sedan valt att aldrig städa den ordentligt har jag svårt att förstå...

Anthrax, numera en dokusåpa

Anthrax med sångare nummer 1, Neil Turbin. Numera anställd på ABB.

Ja, typ dokusåpa i alla fall. Ingredienserna för en reality show finns onekligen där.
Nya sångaren Dan Nelson rapporterades sjuk och spelningen på Sonisphere förra lördagen ställdes in.
Jag anade ugglor i mossen.
Och nu är det officiellt att snubben är ute ur bandet.
Om han fått sparken eller hoppat av är som vanligt i dessa situationer oklart.

Dock kommer Anthrax att spela på Sonisphere i Knebworth, och denna gång som ett specialuppträdande med förra (eller förrförra beroende på hur man ser på saken) sångaren John Bush.
Och peppen borde vara total hos fansen. Jag såg Anthrax på Sweden Rock Festival 2003 med John Bush på sång och det var fantastiskt. Slog med hästlängder spelningen med Joey Belladonna på sång något år senare.

Läs lite pajkastning mellan parterna på Metal Sludge.



Klipp från Sweden Rock 2003 med John Bush på sång:

Göteborg, en dålig stad

Semester! Då finns det nog läge för några blogginlägg kan tänkas.
Första stopp = Göteborg. Otrevlig stad, och allt vi skulle besöka var stängt.
Men Andra Långgatans Skivhandel välkomnade mig i alla fall med öppna armar.

Följande inhandlades:
- 3 x Circus of Power
- Pretty Maids
- LA Guns
- Kick Axe
- 2 x Enuff Z'nuff
- Great White
- House of Lords
- Rough Cutt
- Hurricane
- Jagged Edge (Matti Alfonzetti no 1 melodifestivallåtskrivare).

Wildside - Hang on Lucy från Under The Influence 1992

Dags för en dos sleaze igen!
Bandet bildades i Los Angeles som Young Gunns, bytte namn och signades av Capitol.
Debutskivan "Under The Influence" släpptes 1992, och det förstår ju alla att det var på tok för sent för att någon skulle bry sig i större utsträckning.

Men bra är det. Öppningsspåret Hang on Lucy är dock inte lika bra som många andra spår på skivan, men det är ju inte jag som bestämmer vilka låtar det ska spelas in video på.

Rakbladet listar Ramones-låtar

Min goda vän Calle Granehult, en av Sveriges stiligaste karlar och innehavare av klanderfri musiksmak (nåja), tar i från tårna på sin blogg och listar de 30 bästa låtarna med Ramones.
Det är bäst att du hänger med från början för det här lär bli obligatorisk läsning.
RAMONES-LISTAN
Redan nu utlovar Calle i erotiska sms att bästa Ramones-skivan, "Subterranean Jungle", kommer att vara välrepresenterad.

Fired Up! - Here I Go Again

Fired Up!, en harmlös high school/summer camp/cheerleading-flick om två killar som gillar tjejer. Och kan tänka sig att bli cheerleaders för att få tag på så många av dem som möjligt.
Aningens lökig, aningens tvivelaktig i könsrollerna, men ändå gjord med lite hjärna och rapp dialog.
Jag gillar't.
Fast bäst gillar jag en av extrascenerna i slutet. För vem tänder inte på lite Whitesnake-referenser...

Voivod-peppen fortsätter. Away släpper konstbok

Voivods trummis och visuella ledare Michel "Away" Langevin släpper en bok den tionde juli som heter "Worlds Away, Voivod and the art of Michel Langevin".
Första upplagan kommer att släppas i en begränsad upplaga med hårda pärmar. Priset är 49 dollar.

Klart ni ska köpa en sån, kommer att bli fantastisk. Själv ska jag banne mig köpa en!

Preorders göres här: www.voivodbook.com

Cowboyhattar på Sweden Rock

Jag kan inte släppa Sweden Rock Festival riktigt än, och vid första bästa tillfälle kommer jag även att redogöra för mina skivköp på festivalen. Fängslande läsning utlovas.
Jag skrev en lång harrang om festivalen som skulle läggas ut på Correns hemsida på lördagen. Men jag kan bara konstatera att någon på blaskan inte har gjort sitt jobb, för texten hamnade aldrig där.

Själv var jag bra nöjd med min trendspaning gällande cowboyhattar, så jag lägger upp den här istället.
Först i efterhand har jag sett att Mr Josefsson på sin Aftonbladet-blogg redan någon dag tidigare uppmärksammade cowboyhatt-trenden. Men jag tolkar det nu i efterhand som att vi båda har rätt!

Så var det den där trendspaningen på Sveriges otrendigaste festival. Den kan tyckas helt malplacerad, men faktum är att festivalpublikens klädsel säger mycket om framtiden. 2004 kryllade stället av Mötley Crüe-tröjor, mycket riktigt gav det eko runt världen och året efter återförenades bandet och spelade på Sweden Rock Festival.
I år är det svårare att se någon klar trend, Motörheadtröjor utgör liksom alla andra år grundstommen i besökarnas klädsel. Men det beror förmodligen på att bandet i år, liksom nästan alla år, även spelar på festivalen. Pajaströjor med tryck som ”Bevara negerbollen” och ”Born and raised in Knutby” lyser tacksamt med sin frånvaro. Istället verkar årets stora accessoar vara cowboyhatten. Och då menar jag i första hand inte den ironiska rosa cowboyhatten med gulligt ludd och blinkande lampor, även om den också förekommer, utan den ickeironiska klassiska cowboyhatten buren med stolthet på fullaste allvar.
Jag kan dock inte riktigt utläsa vad det innebär för framtiden. Kanske kommer Bon Jovi hit nästa år för en spelning med sin nya countrystil, eller så blir det något med Sebastian Bach, tidigare sångare i Skid Row, för om jag förstått det rätt håller han precis på att spela in en countryskiva. Där har vi det, framtiden är utstakad!

Kanske kommer alla hattar från det här försäljningståndet?


En spexarhatt och en ickeironisk hatt tittar beundrande på Lita Ford


Klassisk cowbojsare tittar på Voivod


Två cowboyhattar oberoende av varandra = trend

Sweden Rock, epilog

Tjo kära läsare!
Nu är jag hemma.
Och jag kan lugnt påstå att magen är lite orolig. Kan bero på min frukost som bestod av en 5 Hour Energy och 50cl Pepsi.
För att lite senare följas upp av en ostfralla och risifrutti plus mjölk på Statoil i Mönsterås.

Nåväl, en liten avrundning av helgen måste jag ju kosta på mig. Festivalen har i vanlig ordning varit mycket trevlig, visserligen utan några totalt euforiska höjdpunkter förutom Voivod, men de totala genomklappningarna var också de få (Flogging Molly och Volbeat fick mig att se rött, men det visste jag ju redan innan, och Lita Ford fick mig att tappa en smula av min framtidstro och positiva livssyn).
Bloggosfären har inte direkt hållt igen vad gäller avslutande Heaven And Hell, jag nöjer mig med att säga att ljudteknikern som skötte Tony Iommis gurka borde få sparken, att bandet spelade för få låtar, och kanske framförallt för tråkiga låtar. Byt ut "TIme Machine" mot "TV Crimes" och peta in "Turn Up The Night" istället för någon av de nya låtarna.

I övrigt är jag extremt glad och nöjd över att ha fått skaka tass med min idol Thor, och att vi nu är bästa kompisar. Typ.
Fin signering av min artikel i Sweden Rock Magazine nr 60 blev det. Mina grymma skivor hade jag tyvärr glömt hemma, så det blev ingen signering av dem.

Och då kan jag ju passa på att flika in vad jag borde ha bloggat om redan i april, men latheten satte krokben. Köp Sweden Rock Magazine nr 60, jag har en tvåsidors-intervju med Thor och en ensides-intervju med gamle Accept-gitarristen Herman Frank. Nu finns ju tidningen inte längre i butikerna, men den som letar skall finna.

Middag/kvällsmat

Sista måltiden på SRF 2009 intogs strax innan Heaven and Hell. Det blev falafelrulle i nanbröd. 50 spänn är fantastiskt prisvärt. Det är kanske inte en fest för ögat, men jösses så gott. Och varmt.

Hot Leg, med benet i gips.

+ Justin Hawkins har sitt Hot Leg i gips/slalompjäxa. + Hot Leg spelar banal hårdrock i Queen och AC/DCs skola, utan ambitioner att förändra världen. + Justin H är numera smal och ser frän ut i läderoverall. + Justin H visar prov på självdistans och skön humor. - Inget att klaga på faktiskt. Skön spelning.

Electric Boys w/ Electric Toys

Jag är egentligen inget större fan av Electric Boys, de har ett gäng grymma låtar och jag nöjer mig så. Men det finns några grejer jag gillar lite extra: - En trippel väderkvarn. - Ett minimalt trumset. - Conny Blooms hår. - Alla medlemmar är fortfarande smala efter dryga 20 års rockande.

Tattoo Jack hade semester

Det bästa med att solen kommer fram är att jag får spana på tatueringar igen.
Jag får se så mycket spännande, så många ungdomssynder som i vanliga fall göms under bomull.
Den här tattoon till exempel, det är ju Hagbard Handfast, men helt vrickat.
galet.

Mer mat

Jag vågade! Jag gick utanför ramarna, slog på stort och lassade upp åttio riksdaler för panerad ost, stekt potatis, tartarsås och lite sallad.
Ser bra ut va?!
Men kanske inte åttio-kronor-bra.
Plus att jag lackade lite på att mat-tanten lassade på potatis och sedan la tillbaka en bit, som att jag fått tillräckligt och att det inte gick att bjuda på 50 öre potatis extra.

Men salladen kändes 75% fräsch och maten smakade helt ok.
Men kanske inte helt värt 80 spänn.
Undra vilken sorts ost det var? Port Salut, pizza-ost, västerbotten?

Friskt vågat, men det gick inte hela vägen...

En lyckad parkering

En nattlig parkering av den vassare sorten. Helst vill jag stå kvar tills ägaren/föraren kommer för att försöka komma loss. Notera att de två hjulen på förarsidan typ är i luften.

En bil och en folkmassa

Det är torsdag, kl är 21, 34.000 personer befinner sig på SRF och 50 meter från oss spelar ZZ Top. Då får plötsligt den här kvinnan för sig att hon inte längre vill ha sin bil stående vid sitt mat/krimskrams-stånd utan vill köra därifrån. Smart? Sådär kanske. Fan vet hur det gick, jag la benen på ryggen.

Lunch

Eller är det kanske brunch? I alla fall, kräftfylld tunnbrödsrulle, 60kr. Blasfemiskt god och med fräscha råvaror och snygga killar som säljer. Det hela nedsköljdes med te, 20kr. Visst, solen skiner just nu, men det blåser kallt och jag behöver värmen.

Vad ska jag äta nu?

Helt plötsligt är det sista dagen på Sweden Rock Festival och jag känner att jag inte har ätit tillräckligt mycket mat.
Hur ska jag styra upp den sista dagen egentligen?
En Langos måste jag ju ha, och en tunnbrödsrulle med kräftstjärtar, och en falafelrulle i nanbröd, och färska pommes. Men det är ju samma grejer jag äter här varje år, varje dag. Hur ska jag kunna klämma in något nytt i den dieten? Och vad ska det i sånt fall vara? Någon sorts thaikäk kanske, eller pasta, eller kanske den där panerade osten jag gick förbi i torsdag. Dyr som kriget var den, men det måste ju betyda att den är minst lika god.

Och om jag ska ge mig ut på matäventyr, måste jag i sånt fall stryka någon av mina favoriträtter för att få plats i magen? Jag kanske får stryka ölen helt enkelt. Men jag har ju fem stycken (av ursprungliga åtta) kvar i bilen. Jag är helt oduglig på att dricka kan vi lugnt konstatera.

Dagens frukost blev i alla fall en besvikelse. Det visade sig att backstagefrullen bara var till för hårt arbetande ungdomar, inte slappa ackrediterade journalister/utsugare/getter så där blev det nobben. Festivalområdet var inte öppet ännu, så till slut föll valet på en våffla med sylt och grädde. Ser mumsig ut, men smakade stabbigt och tråkigt. Jag valde att inte äta upp hela för att spara plats till resterande matintag.

Lita Ford, vad hände?

Lita Ford, min ungdoms drömkvinna (tillsammans med hon i Femme Fatale) vad pysslade du egentligen med igår? Din spelning kan vara bland det sämsta jag sett på SRF. Förmodligen försökte du vara sensuell. Skit i det i framtiden. Satsa på att rocka röven av oss istället. Kicka keyboardisten och ta in en andragura istället. Då kan du svassa omkring med gitarren på ryggen hur mycket du vill utan att det låter Modern Talking om musiken. Tack för ordet.

Thor visar stålet

Thor visar stålet för publiken. Vad jag kan avgöra så kändes det äkta. Vikingahjälmen är dock återpress.

Sonisphere, Primal Scream??!!

Metallica kommer ju till lilla Hultsfred den 18:e juli tillsammans med festivalpaketet Sonisphere. Ryktet/Festivalbussen.se säger att 50.000 biljetter är släppta, men någon rätsida på det hela verkar inte gå att få.

I alla fall. Jag har varit inne och spanat lite på Sonispheres svenska hemsida, och hela tiden läst att tyska tråkhårdrockarna Primal Fear ska spela. Men tydligen lider jag av dyslexi. För det är PRIMAL SCREAM som ska spela.
Jag må vara förlåten, för det känns ju aningens mer troligt att ett tyskt hårdrocksband skulle spela på festivalen, hur dåligt det än är. Hur i hela fridens namn kommer det sig att ett av indierocken/dansmusikens flaggskepp ska spela på en Metallicafestival?
Jag bara fattar't inte.
Men en sak är säker, jag ser hundra gånger hellre Bobby Gillespie och hans mannar än Röv Scheepers tyska tråkmånsar.

Övriga band på Sonisphere är The Hives (???), Mastodon, Anthrax (!), Machine Head, Lamb of God, Meshuggah och International Noice Conspiracy. Ytterligare två band ska presenteras.

Sweden Rock-pepp. Tyketto

Men!
Sweden Rock Festival börjar om endast några dagar och jag är långt ifrån mentalt förberedd. Hur i hela fridens namn ska det här gå? Hur blir vädret, när spelar banden och hur mycket kläder behöver jag?

Nåja, bäst att skjuta på förtvivlan till morgondagen, och istället peppa på att Tyketto spelar. Torsdag 17.30 är det som gäller.

Samtidigt kan ni alla förundras över att Tykettos sångare Danny Vaughn tidigare var med i punk/hardcore-banden D.O.A. och Waysted. Krokiga är vägarna indeed.

Abe Lincoln Jr släpper skivor på låtsas. Tufft eller töntigt?

Amerikanska konstnären Abe Lincoln Jr har kläckt värsta idén. Han ska starta ett skivbolag (Fugue State Records) och släppa skivor, på låtsas.
Egentligen är det konst.
Vete fan, tycker det låter bra konstig/töntigt.
Släpp skivor på riktigt istället tycker jag.
Till råga på allt vill han att du/jag/sinnessvaga ska skänka honom pengar till projektet.
Tycker även det känns ganska suspekt.

Och bara så ni vet, skivor på riktigt är konst på riktigt. Det behöver inte vara skivor på låtsas för att vara konst.

"So it will be just like following your favorite Punk Rock record label but its FINE ART!"
Eh, jag fattar inte riktigt.

Men det kanske blir asgrymt. Och jag är ju sinnessvag och går på det mesta, så jag lär väl köpa.

Läs mer och skänk pengar här

Hårdrockens 10 viktigaste huvudbonader. Nr 7

Jag påbörjade ju en nedräkning över hårdrockens tio viktigaste huvudbonader. Det hela gick totalt i stöpet redan efter nummer 8, men nu är det nya tag som gäller. Ta mig fasiken.

De tre första placeringarna kan ni spana in här

Plats nummer åtta innehavs av Mike Muir i Suicidal Tendencies för hans bandana+keps-look. Naturlig fortsättning är ju då givetvis Brett Michaels i Poison och hans innovativa bandana+cowboyhatt-variant.
Huvudets motsvarighet till att ha hängslen och livrem. Och så är man dubbelt skyddad mot att omvärlden får syn på ens tunnhårighet.

Och som jag rapporterade här är dubbla huvudbonader inte det enda som Mike Muir och Brett Michaels har ihop, det är allt någon konstig/spännande/möjligtvis förbjuden samhörighet mellan de två:
Brett i Suicidal-tischa. Fränt!

Hericane Alice - Wild Young And Crazy

Det var länge sedan, så nu är det banne mig hög tid för ett klipp med lysande men ack så förbisedd glam/sleaze/hair.
Klippet nedan visar bandet Hericane Alice från 1990, låten tagen från bandets andrasläpp, "Tear The House Down" på Atlantic Records.

Bandet bildades i Minnesota under namnet Hurricane Alice, släppte en självbetitlad och egenfinansierad skiva innan det drog till Los Angeles 1988. Där blev det namnbyte på grund av hot om stämning från LA-bandet Hurricane och en rad medlemsbyten.

När storbolagssläppet sjönk som en sten föll bandet samman. Och givetvis finns det en ny version av bandet år 2009, tre nya snubbar sammanhållna av frontmannen Bruce Naumann.

Men nedan rockar de som om världen låg för deras fötter, och det är ju precis så vi vill ha det!

Filmtajm - X-men Origins: Wolverine (2009)

Lite skoj. Pava och jag var tydligen och glodde på Wolverine-filmen samma helg, men utan att se varandra.
Själv kände jag mig medelålders hela filmen igenom, "ujujuj vilken stark volym, kan de inte vara lite tystare". Krasch, boom, bang, morr, grymt, prick hela tiden. Jobbigt.

Inte heller movie maestro Pava var särskilt imponerad. Det känns stabilt tycker jag!

Här får man följa Logan som liten pöjk från 1854 till grovhuggen karlakarl/järv/get fram tills mutanterna släpps fria och stöter på flintollat som sedan tar sig an grupperna.
Där emellan bjuds det på action i fullt ställ. En del actionscener är riktigt snygga medans andra känns som en ända lång & utdragen fight från ett tv-spel, speciellt den fjantiga slutscenen som luktar Matrix-komplex lång väg. Själv diggade jag mest när Logan levde ”lilla huset på prärien” liv uppe i Kanada: jobbade som skogshuggare på dagen och tog en bärs och hånglade upp en skolfröken på kvällskvisten. Ett Skönt & behagligt liv som general Stryker sen satte Stopp för. Jävla glädjedödare!
Wolverine må vara den coolaste X-men snubben å Hugh Jackman ÄR Wolverine, så är det bara. Men rullen ger mig inte mycket. Den gör sig gör nog bäst för barn, inbitna Marvelnördar och muppar. Tyvärr så platsar jag inte i något fack längre….
Knappt två polisonger av fem!

Radiotystnad under två veckor

Jag ska på semester.
så nu blir det tyst på bloggen under två veckor.

Visserligen har jag ju varit meget dålig på inläggsfronten här ett tag, typiskt då jag byggt upp en liten läsarskara.
Men va fasen. Det blir nya tag.

Nu fokus på Portland och San Francisco.
Jag gillar't!

Bon Jovi hotar att stämma coverband

Bon Jovi, countrybandet från New Jersey, verkar sikta på helt nya nivåer av världsfrånvänd idioti i och med sitt senaste utspel.
De hotar stämma coverbandet Blonde Jovi

Bon Jovi verkar inte ha läst på hur det gick senast ett stort band försökte stämma sina fans. Metallica har ju tvingats slicka stjärt på sina fans ända sedan dess för att återfå respekten. Det har ju gått sådär.

Texten nedan har jag nallat från Metal Sludge som i sin tur har nallat den från Undercover.
Bon Jovi appears to have sunk to a new low - suing a covers band.

A legal letter from the law firm Blakely Sokoloff Taylor & Zafman to the girl group Blonde Jovi has surfaced and states, “It has recently come to our attention that your band is using the mark and name BLONDE JOVI in connection with live musical performances; more specifically, a Bon Jovi tribute band. Our investigation also uncovered that you are using BJP’s “Heart and Dagger” Logo trademark prominently on your website. Unfortunately, and despite the fact that our client appreciates the reverence that your band pays tribute to Bon Jovi, as a tribute band, our client nevertheless is charged with the duty of enforcing its trademark rights. In this regard, BJP cannot allow your band to use the mark and name BLONDE JOVI (or any other BJP trademarks), as such use creates a likelihood of confusion with our client, and capitalizes on the goodwill and reputation of its well-known marks”.

Is Jon Bon Jovi for real or does he well and truly have his head stuck up his own arse?

A girl-group playing in tiny venues who are paying homage to their heroes “creates a likelihood of confusion” with one of the biggest rock bands in the world.

This is arrogance at its greatest. Bon Jovi should be ashamed of themselves for putting their pitbull lawyers onto a group who obviously adore the band.

“In view of the above, we demand, on behalf of our client, that you and your band immediately (i) cease and desist any and all further use of the mark and name BLONDE JOVI, or any other mark or name similar to our client’s BON JOVI mark, in any manner”.

This line cracked me up. “We have no objection to your use of the word BLONDE as long as it is not used in combination with JOVI”.

If this is the attitude of Bon Jovi a cease and desist is definitely in order. Fans should cease and desist listening to their music, cease and desist buying their music and cease and desist going to their concerts.

Record Store Day, vilken tajming!

Om 6 dagar åker jag till USA.
Två veckors semester. Portland och San Francisco.

Och som av en händelse är det Record Store Day den 18:e april.
http://www.recordstoreday.com
Massa happenings i tusen oberoende skivaffärer över USA.
8 st skivaffärer i Portland deltar, undras vilken/vilka jag ska gå till.

Kanske blir det Music Millennium där Queensryche signerar skivor, eller blir det Jackpot Records där Shaky Hands kommer att spela.

I alla fall tänker jag kämpa hårt för att lägga beslag på Slayers till femtusen exemplar limiterade specialsingel "Psychopathy Red".

Spännande!

Lär dig spela Fu Manchu-låtar

Bob Balch, han den töntiga i Fu Manchu tillika gitarrlärare, har lanserat en ny hemsida, Play This Riff, där han visar hur man lirar gura till låtar från skivorna "The Action is Go", "King of the Road", "Eatin` Dust", "California Crossing", "Start the Machine" och "We Must Obey".
Åtminstone de tre förstnämnda är ju klockrena bidrag i stonerrocksvärlden.

Lite goa gästgubbar har han även lockat till sig, Nick Oliveri, Brant Bjork, Mike Watt och He Who Cannot Be Named bland andra och det är ju tufft.

Dessutom påstår Bobben att man kan önska sig låtar som han då tar sig an.

Sonic Ritual 7" köp nu!

Jo förstår ni. Jag har återupplivat mitt skivbolag, Black Juju.
Splitter nytt släpp är Sonic Ritual 7", begränsad till 300 numrerade exemplar.
Snygg, bra, tuff. Precis som mig.

60 spänn inkl porto är det som gäller.
maila mig på gunnarssonPUNKTpelleKNAKELIBRAKAgmailPUNKT.com för vidare information.
Eller hysta helt enkelt in stålet via paypal till prexis samma epostadress.

Här kan ni även tipsa om vad jag ska släppa härnäst.

Nya Saxon suger hårt

Jag har ju blivit någon sorts bloggarperiodare. Inte skött mina sysslor på en evighet typ.
Tänkte hetsblogga några saker jag tänkt på under den här månaden.

Som att nya Saxon-skivan är det sämsta jag har hört på evigheter.
Så trist att det mest brittiska bandet någonsin numera låter som tyskar.
Fy bubblan.

I mitt huvud var dock den här kritiken mycket mer underbyggd, men nu handlar det som bekant om hetsbloggning.

Myspace, storhetsvansinne och svikna ideal

Fast det kanske är jag som är dum i huvudet. Som en gång i tiden fick för mig att Myspace var på gräsrotsnivå. Ett medel för de små banden att synas.
I sånt fall får jag väl be om ursäkt.

Men när Myspace skickar nyhetsbrev om Metallica och Måns Zelmerlöv känner jag bara uppgivenhet.

Dra åt fanders Myspace!

Tennishuliganer klär sig rätt

Det spelades ju tennis i helgen som gick.
Sverige mot Israel.
Folk gick igång som på gamla tider, fast inte riktigt i glädje över att Stefan Edberg och boysen skulle sparka stjärt med någon blåbärsnation i den vita sporten.
Till råga på allt fick vi ju stryket av Israel i avgörande matchen.
Anyway.
Ungdomarna tog chansen till att kasta sten på polisbilar och bete sig som allmän pöbel. Givetvis.

Men jag måste säga att veckans asgarv går till killen på bilden nedan.
Kom nu ihåg att snubben protesterar MOT EN TENNISMATCH. Viktigt att ta på sig rätt tröja tänker han förmodligen (inte).
Dyker upp på demot iklädd BJÖRN BORG-TRÖJA!
WTF?
Jag garvar ihjäl mig!!

Filmtajm - Valkyria (08)

Pava strikes again! Han har hämtat sig från gylfsprängarrocken.
Jämfört med mig känns det ju nästan som att snubben bor i biografen. Den här gången förstår jag, vem vill inte spana in Tompa Kryssning?!
Aha, den här snubben Stauffenberg som var på vippen att störta Hitler har helt gått mig förbi. Jag vet inte om det är min historia lärares fel eller det faktum att jag hellre satt längst bak & ritade kiss gubbar…
Hur som haver så har nu den 55-åriga händelsen från andra världskriget gått igenom Hollywood filtret.
Jag tar den korta versionen: Överste Claus Von Stauffenberg(spelad av Tom ”tvålfager” Cruise) blir illa tilltufsad nere i Nordafrika och ansluter sig sedan till den tyska motståndsrörelsen (Allå allå emliga armén, fast på riktigt). Slutmålet var att störta Hitler, sätta in operation Valkyria & sen ta över Berlin. Som sen skiter sig hejdlöst (nära skjuter ingen Hitler).
Det är det som är lite av problemet: att man visste hur det skulle gå innan man satte ner sin spinkiga röv i biofåtöljen. För riktigt så historielös är man inte trots allt.
Sen att Cruise inleder rullen med att snacka tyska i ca trettio sekunder för att sen gå över till engelska fattar jag inte riktigt vitsen med. Stör mig även på att prick alla nassar pratar med någon slags engelsk snobb accent. Trovärdighetsfaktorn sjönk ytterligare ett par snäpp!
Lägg sen till att rullen bitvis är ganska seg (biogrannen nickade till någonstans i mitten). Så mitt tips för att spara tid & pengar: se trailern! Jag tror banne mig att dom har lyckats klämma in alla göttigheter där.
Två hailande stumpar av fem

AC/DC, min alldeles egna recension

Jahopp. Då har det gått ett gäng timmar sedan jag kom hem och fick vila ut efter min bussresa.
Dags att sammanfatta.
Att åka buss till konsert = ganska roligt.
+
Man träffar roliga människor som man i vanliga fall inte skulle komma i kontakt med (Different social stratas)
Bussen avgick 15 meter från mitt vardagsrumsfönster och stannade 100 meter från ingången till Globen. Mycket skönt.

-
Man träffar jobbiga människor som man i vanliga fall slipper ha kontakt med.
Bussen stannar alldeles för ofta och mesar fram i ett onaturligt tempo för motorvägen (= förmodligen lagligt).
Man får inte välja musiken själv.

Konserten dårå?
Jodå, den var precis som förväntat. Proffsig. Hyfsat storslagen, men ändå utan lökig extravagans. Låtvalet var givetvis mycket förutsägbart, enda överraskningen var Shot Down In Flames, en av mina absoluta favoritlåtar med bandet. FEM låtar från nya skivan är åtminstone två för mycket, men som tur är slapp jag något från Stiff Upper Lip och Ballbreaker. Det tackar jag för. Den animerade videosekvensen som visades under War Machine var helt sjukt uselt gjord. Ful som stryk.
Phil Rudd uppträdde som en levande död. Likt en australiensisk Peter Criss petade han stelt och råkoncentrerat på sina trummor. Det såg ut som att minsta tillstymmelse till liv i blick eller anlete skulle leda till total förvirring och felspel. Trist att den unge spjuvern i Baby Please Don't Go-klippet från Australiensisk TV 1975 verkar sjunga på sista versen, åtminstone som rockräv.
Bäst var framförandet av Let There Be Rock, kvällens ENDA riktigt ordentliga rockrökare. Jisses så bra de gjorde den. Hade de spelat Rocker också hade jag dyrkat för en kort stund.
Nu nöjde jag mig med att observera lite småkallt, men ändå på gott humör.
Jag reagerade dock på att det kändes lite glest bland folket på ståplats. Och en hel del stolar gapade tomma under konserten. Det var inga problem att komma riktigt långt fram under konserten.
Jag hoppas att det betyder att ett gäng svartabörshajar förlorade pengar på kvällen. Mitt krig mot dem fortsätter alltså.

AC/DC. Nu har jag sett er. Det är helt ok om ni lägger av nu.

Konstigt beteende

Den här snubben har klippt sin Nordea-tischa lite extra på höger sida för att visa mer hud+tribal. Läckert.

Anatomiskt korrekt?

Visst serru. Så där ser väl alla kvinnor ut...

Nå Pelle, hur är AC/DC egentligen?

Jo fan, helt ok asså. Jag är ju inte den som klagar, men FEM låtar från senaste skivan? Crazy. Bäst hittills: shot down in flames!

Pang bom!

Nu kör vi!