Rainbow. Jag dyrkar

Egentligen vill jag bara låsa in mig en vecka och enbart lyssna på Rainbow.
Så sjukt grymt bra.
Allt de gjorde är bra, till och med när det är ostigt, mesigt och nerlusat med synthar är det fantastiskt. Och att de spottade ur sig en skiva om året ungefär gör det hela ännu mer fantastiskt. Det finns helt enkelt inte band som Rainbow längre.
Men men. Klockan 07.30 imorgon inställer jag mig på jobbet, så det blir inte en vecka nonstop-Rainbow.
Får trösta mig med lite youtube-klipp istället.
Då kan man ju skratta lite åt att Ritchie Blackmore alltid ser så purken ut.

Graham Bonnett är möjligtvis den sämsta sångaren Rainbow har haft. Eller åtminstone den som passat bandet sämst. Men attans så tuff han är här. Och kvinnan som står och åmar sig vid scenkanten är ganska tuff hon också:


Det är endast ett keyboardsolo i hela världen som är tillåtet. Och det är med i "Spotlight Kid".


Och så en högbudgetvideo från 1982. Ni ser hela budgeten stoppas in i arkadspelat i början (jag är mycket rolig!)