Dirty White Boy – Let’s Spend Momma’s Money

I början av nittiotalet dog den färglada och livsbejakande hårdrocken. Grungen brukar alltid få skulden för detta. Testa att bläddra i valfritt ex av Sweden Rock Magazine och se hur många sidor du kommer innan detta påstående dyker upp.

Förklaringar som generationsväxling hos lyssnarna, urvattning av musikstilen genom usla band som signas av usla skivbolag som vill hoppa på bandvagnen, eller att rockmusik ska vara farlig men band som Vixen, Warrant och Danger Danger kan knappast kategoriseras som farliga är inte så vanligt förekommande. Det är enklare att skylla på grungen än att ta eget ansvar.

Anyway.

1990 släppte amerikanska Dirty White Boy sitt Beau Hill-producerade debutalbum ”Bad Reputation” på Polydor och försökte att på sista versen få norpa åt sig en bit av sleaze-kakan.
Det gick ju inte alls.

Sångaren David Glen Eisley hade spenderat åttiotalet i bandet Giuffra och gitarristen Earl Slick ersatte Mick Ronson i David Bowies band way back på sjuttiotalet. Två rockrävar som närmar sig 40 men ändå vill vara tuffa killar, bära ormskinnsväst och sjunga om det unga vilda livet med pengar och flickor omkring sig.

Vi behöver mer åldersrasism i rockvärlden tycker jag.

”Bad Reputation” är en dålig/tråkig/mossig skiva, klart det inte blev någon succé där. Men videospåret ”Let’s Spend Momma’s Money” är riktigt bra. Om det är morsans pengar eller skivbolagets pengar som pumpats in i den till synes påkostade videon vet jag inte, men det ser dyrt ut.
Så där blir det godkänt av gamlingarna.
Spana här: