fredag 15 augusti 2008

Fy Fan! Punks på vift i Mexiko.

Det är ju fredag och dags för helg. Så här kommer ett långt och härligt blogginlägg som ni kan suga på i flera dagar.


Fy Fan! bildades 2006 och består till 50% av skåningar och 50% av östgötar. Inte så konstigt kanske.
Deras självbetitlade debutsingel är en fantastisk bit vinyl som fått goda vitsord på alla möjliga håll.
Inte heller så konstigt eller ovanligt.

Däremot har grabbarna under vårkanten varit ute på en liten Mexiko-turné.
Det känns både konstigt och ovanligt.
En sån grej vill man ju höra allt om. Och därför tvingade jag Fy Fan! att berätta om att spela på Punkfestivalen Chaos In Tejas, att turnera i Mexiko och längs den amerikanska västkusten samt hur det går när man spelar in nya låtar i Portland.

-- Först åkte vi tåg till Kastrup. Sen satte vi oss i ett flygplan, som tog oss till andra sidan världsalltet. Sen var vi nästan i Mexiko, men där emellan träffade vi Billy Gibbons på flygplatsen i Houston. Han hade skägg och den där vidriga mössan som han alltid har på teve. Och Roky Erickson var där, fast i en annan stad, en annan dag. Och de stod på en scen tillsammans tack vare oss. Så kan det gå.

Men rent allmänt så hamnade vi i Mexiko därför att Timmy hörde av sig och undrade om vi ville spela på Chaos in Tejas, som är en punkfestival i Austin, Texas. Att flyga dit och spela på en festival och inget mer gränsar ju till vansinne, så vi ville göra en liten turné i samma veva. Runtikring de trakterna i USA finns just ingenting förutom vapenivrare och män i vita kåpor, så vi tänkte att Mexiko, där tequilan flödar som vin, och alla maträtter utgörs av nånting med bröd runtom, kunde vara ett kul resmål.

Vi styrde upp en blind date med Deskonocidos och begav oss över den omtalade gränsen, som skiljer möjligheternas land från USA. Det blev en lyckad resa med fräsiga spelningar, vattenfallslek i djungeln och umgänge med limsniffande tioåringar. Mart fick nya loafers och en läderslips. Adrian fick en piñata. Den överlevde hela turnén och flygresan hem.. OCH de tio-femton första slagen på hans födelsedagsfest. Gott godis i den, iaf.

Chaos in Tejas var ett äventyr i sig, och en fantastiskt bra festival, med så sjukt mycket bra band att man till slut slutade bry sig, och somnade när japanska Crude spelade. Vi avslutade turnén med en golvspelning på en pizzeria tillsammans med Los Crudos. Lite tuffare än Skylten. Faktiskt.

Västkustsvängen i USA; makalöst. Över förväntan. Om man tar en av de roligaste, ösigaste spelningar man varit på i Sverige. Sen tänker man sig den varje dag på en turné. Ungefär så var det, med ett undantag eller två. Kalifornien är en plats där människor förnekar att det finns en värld utanför punkspelningar, fylla, droger, musik, vansinne, skateboard och Annihilation Time. Man måste varit där för att förstå hur korkat och samtidigt otroligt bra det kan vara. Vi kanske hade tur, men vi har bara positiva upplevelser därifrån.

Vi spelade in i Portland, och den inspelningen lever uppenbarligen ett eget liv. Den låter tydligen svinbra i Portland - och det kanske är tidsskillnaden - men här hemma låter den som sju svåra år, och då menar vi inte det där braiga bandet från Stockholm.

Hursomhelst har vi spelat in samma låtar igen, med Lasse från Hjertestop som producent och cheerleader/drugdealer. Låter jävligt gôtt. Vi hoppas att tidskillnaden inte funkar på samma sätt åt andra hållet också, utan att vår partner in crime, mister Yannick, är nöjd med inspelningen, så skiten kan hamna på en plastbit snart.

Pelle här igen.
Där har ni't. Fantastiskt gott initiativ tycker jag, och ser redan fram emot att få rapporter från kommande Australien och Japan-vändor.

Det ska finnas videoklipp från Fy Fan!s resor till andra sidan Atlanten, men de har inte dykt upp på Youtube än (finns det sådana klipp?!), därför får ni se lite andra rörliga bilder här:
Live i Malmö:


Live i Umeå


Stillbilder från staterna hittar ni om ni klickar här

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår verkligen inte varför du tyckte vi skulle läsa den här intervjun när det vara dansandet på skylten det handlade om, det enda jag kan se som har någon koppling är väl att alla spelningar i staterna var ösigare än här men då tycker jag att du är lite dum i huvudet för att du uppenbarligen tycker att du kan jämföra en medelstor stad i sverige, med nio miljoner invånare totalt, med en medelstor stad i USA eller mexico med en bra bit över 20 gånger fler invånare.

Pelle Gunnarsson sa...

Pja, anledningen var väl snarare att ni är punx och då borde gilla att läsa om punk. Därför tog jag på mig ansvaret att tipsa om att det finns lite punk att hitta här på mitt virtuella hem, inte bara glam.
Men jag kanske gjorde fel.
Plus att Fy Fan är ett fantastiskt bra band.