Pava är inte imponerad.
Tänk er en shoppinggata i Dublin. Där står en rödhårig karl med gitarr och lirar låtar för sitt dagliga bröd. Inget märklig med det, det kryllar väl av dom. Men Guy som den här sympatiska karaktären kallas lagar dammsugare hos sin farsa och när mörkret intar staden drar han gärna en egenkomponerad trudilutt (på dagen är han för blyg för dä). En ung blomförsäljerska som håller till på samma stråk stannar förbi och blir intresserad av Guys låtar. Dom slår sina påsar ihop (inte dammsugarpåsar) och ljuv musik uppstår. Ja, bara musik alltså…för själva kärlekshistorien tar sig aldrig riktigt. Intresse finns där men det händer inte mycket. Man vill bara ge rödskägget en stor spark i arslet.
Å slutet är ett ända stort Jaha! Men å andra sidan kan det ibland vara skönt att slippa sliskiga Hollywoodslut.
Musiken som vann en Oscar är ganska skön å mysig. Den ligger och småputtrar lite, som hela filmen kan man säga.
Det här är ett typiskt fall av kompromiss hos videohandlaren (ni som är sambos vet vad jag snackar om): Karl’n vill se en ny Dolphrulle å huskorset vill se snyftiga ”Ps I Love You”. Då kan det gå så här. Ingen blir helt tillfredsställd!
Två pavor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar