Eagles of Death Metal, lite skrönor

Nu i veckan släpper Kalifornienbandet Eagles of Death Metal sitt tredje album.
Tänkte passa på att dra några historier om sångaren och gitarristen Jesse Hughes.
Under 2004 hade jag ganska täta kontakter med den mustaschprydde mannen då det var tänkt att jag skulle släppa en vinylsingel med bandet på mitt skivbolag Black Juju.

Planerna gick givetvis i stöpet, och det här är en berättelse om hur det kan gå när en blyg skivnörd från Sverige kastas in i konversation med en utåtriktad och väldigt amerikansk amerikan. Det kan också vara så att Jesse Hughes helt enkelt är tokig. Det är mycket möjligt om ni frågar mig.

Det hela började när jag helt fräckt mailade Jesse Hughes med en fråga om de var intresserade av att släppa en singel.
Snabbt kom ett positivt svar och Jesse Hughes bad även om mitt telefonnummer.
Oops, allvar direkt. Jag mailade numret. Och givetvis ringde han samma natt.
En sömndrucken svensk vs. en högvarvande sjukt positiv amerikan.
Vi skulle ta över världen, hävdade han.

Jag skickade ett paket med en massa Black Juju-skivor till honom. Vi pratade i telefon igen.
"Jag visade dina skivor för Josh Homme, han tyckte de var asgrymma"
"Kan något av dina band agera kompband till mig när jag turnerar Europa?"

Jag stakade fram mina förvirrade tack och svar. Jesse Hughes pratade på ännu fortare.

Han hade även en förmåga att börja telefonsamtal med ett så storslaget påstående eller tillkännagivande att jag kände mig helt tillintetgjord och, om möjligt, ännu töntigare.
"Jag kommer precis från akuten. Jag och Josh Homme var ute på en bar igår och hamnade i slagsmål. Jag har två brutna revben!"

eller en annan gång:
"Ursäkta att jag inte har hört av mig, jag har legat inne på drogavvänjning. Men jag röker fortfarande en shitload of weed, I'm not totally sober you know!"

eller när han pratade om sina problem med exfrun:
"Vi är i domstol nu, hon vill ha 5.000 dollar i månaden i underhåll"
Femtusen jäkla dollar!? Det är ju för bövelen mer än 35.000 kr i månaden! Jesse var inte helt nöjd. "Bara för att man är på MTV tror de att man tjänar pengar".

Vad svarar man på såna här grejer egentligen? Jag tror jag svarade typ "öh, öh, hö hö".

Vi pratade även kvinnor. Eller rättare sagt, Jesse pratade kvinnor, jag lyssnade förundrat. Han bekände sin kärlek till Misdemeanor-Jenny och ville att jag skulle föra dem samman. Han berättade även om när han kärade ner sig i basisten i ett hyfsat känt amerikanskt garagerockband, och om hur hon dansade endast iklädd ett par cowboyboots på ett hotellrum för honom. Raskt skrev han och spelade in en sång till henne som han mailade till mig.

Nästa gång vi var i telefonen beklagade han sig över att hon tyckte han gick för fort fram.
Jag kanske borde gräva fram alla heminspelningar han mailade mig, göra dem tillgängliga för allmänheten, om de nu inte redan är det.

Att jag inte visste vilket nummer som gick hem till Jesse och vilket som gick till hans mobiltelefon gjorde mig också förvirrad. Ibland stod han på farstukvisten och skällde på sin son, ibland spatserade han längs Sunset Boulevard och raggade på tjejer medan jag själv fick hänga kvar i luren. Exotiskt värre!

Exakt när våra singelplaner ihop gick i stöpet vet jag inte riktigt. Kanske var det när han skickade mig ett maffigt paket med skivor, singlar och tröjor men bara skrev Black Juju och inte mitt namn på. Det har fungerat tidigare, men det här var på sommaren och de odugliga sommarjobbarna på posten skickade tillbaka paketet till USA.

När Eagles of Death Metal spelade på Debaser Slussen i februari 2007 fick jag så äntligen träffa Jesse Hughes på riktigt. Jag presenterade mig som Black Juju-snubben och beklagade att det inte blev någon singel. Jesse Hughes såg lite förlägen ut, men frågade snabbt om jag ville dela en omgång flipper med honom. Efter det kände han nog att vi var kvitt.

Nya skivan då? Är den något att ha? Nej. Tyvärr känns den efter ett par lyssningar som flera klasser sämre än de två tidigare alstren. Men det kanske ger med sig efter ett tag.
"Wannabe in LA" är däremot ganska svängig på klassiskt Eagles of Death Metal-vis.

Tuff version av videon till "Wannabe in LA":


Vanlig version av videon till "Wannabe in LA"