Eagles of Death Metal, lite skrönor

Nu i veckan släpper Kalifornienbandet Eagles of Death Metal sitt tredje album.
Tänkte passa på att dra några historier om sångaren och gitarristen Jesse Hughes.
Under 2004 hade jag ganska täta kontakter med den mustaschprydde mannen då det var tänkt att jag skulle släppa en vinylsingel med bandet på mitt skivbolag Black Juju.

Planerna gick givetvis i stöpet, och det här är en berättelse om hur det kan gå när en blyg skivnörd från Sverige kastas in i konversation med en utåtriktad och väldigt amerikansk amerikan. Det kan också vara så att Jesse Hughes helt enkelt är tokig. Det är mycket möjligt om ni frågar mig.

Det hela började när jag helt fräckt mailade Jesse Hughes med en fråga om de var intresserade av att släppa en singel.
Snabbt kom ett positivt svar och Jesse Hughes bad även om mitt telefonnummer.
Oops, allvar direkt. Jag mailade numret. Och givetvis ringde han samma natt.
En sömndrucken svensk vs. en högvarvande sjukt positiv amerikan.
Vi skulle ta över världen, hävdade han.

Jag skickade ett paket med en massa Black Juju-skivor till honom. Vi pratade i telefon igen.
"Jag visade dina skivor för Josh Homme, han tyckte de var asgrymma"
"Kan något av dina band agera kompband till mig när jag turnerar Europa?"

Jag stakade fram mina förvirrade tack och svar. Jesse Hughes pratade på ännu fortare.

Han hade även en förmåga att börja telefonsamtal med ett så storslaget påstående eller tillkännagivande att jag kände mig helt tillintetgjord och, om möjligt, ännu töntigare.
"Jag kommer precis från akuten. Jag och Josh Homme var ute på en bar igår och hamnade i slagsmål. Jag har två brutna revben!"

eller en annan gång:
"Ursäkta att jag inte har hört av mig, jag har legat inne på drogavvänjning. Men jag röker fortfarande en shitload of weed, I'm not totally sober you know!"

eller när han pratade om sina problem med exfrun:
"Vi är i domstol nu, hon vill ha 5.000 dollar i månaden i underhåll"
Femtusen jäkla dollar!? Det är ju för bövelen mer än 35.000 kr i månaden! Jesse var inte helt nöjd. "Bara för att man är på MTV tror de att man tjänar pengar".

Vad svarar man på såna här grejer egentligen? Jag tror jag svarade typ "öh, öh, hö hö".

Vi pratade även kvinnor. Eller rättare sagt, Jesse pratade kvinnor, jag lyssnade förundrat. Han bekände sin kärlek till Misdemeanor-Jenny och ville att jag skulle föra dem samman. Han berättade även om när han kärade ner sig i basisten i ett hyfsat känt amerikanskt garagerockband, och om hur hon dansade endast iklädd ett par cowboyboots på ett hotellrum för honom. Raskt skrev han och spelade in en sång till henne som han mailade till mig.

Nästa gång vi var i telefonen beklagade han sig över att hon tyckte han gick för fort fram.
Jag kanske borde gräva fram alla heminspelningar han mailade mig, göra dem tillgängliga för allmänheten, om de nu inte redan är det.

Att jag inte visste vilket nummer som gick hem till Jesse och vilket som gick till hans mobiltelefon gjorde mig också förvirrad. Ibland stod han på farstukvisten och skällde på sin son, ibland spatserade han längs Sunset Boulevard och raggade på tjejer medan jag själv fick hänga kvar i luren. Exotiskt värre!

Exakt när våra singelplaner ihop gick i stöpet vet jag inte riktigt. Kanske var det när han skickade mig ett maffigt paket med skivor, singlar och tröjor men bara skrev Black Juju och inte mitt namn på. Det har fungerat tidigare, men det här var på sommaren och de odugliga sommarjobbarna på posten skickade tillbaka paketet till USA.

När Eagles of Death Metal spelade på Debaser Slussen i februari 2007 fick jag så äntligen träffa Jesse Hughes på riktigt. Jag presenterade mig som Black Juju-snubben och beklagade att det inte blev någon singel. Jesse Hughes såg lite förlägen ut, men frågade snabbt om jag ville dela en omgång flipper med honom. Efter det kände han nog att vi var kvitt.

Nya skivan då? Är den något att ha? Nej. Tyvärr känns den efter ett par lyssningar som flera klasser sämre än de två tidigare alstren. Men det kanske ger med sig efter ett tag.
"Wannabe in LA" är däremot ganska svängig på klassiskt Eagles of Death Metal-vis.

Tuff version av videon till "Wannabe in LA":


Vanlig version av videon till "Wannabe in LA"

Facit från Skivmässan

Jag var ju på skivmässa i Linköping i helgen.
Peppad till tusen.
Givetvis gick det överstyr.
Jag hade helt enkelt inte orken att gå på djupet i skivbackarna. En sån skitsak som att försäljarna proppar i alldeles för mycket skivor i backarna får mig att tappa sugen lite.
Så det var aldrig någon fara för att budgeten skulle överskridas, och några rejäla fynd gjordes det inte.
Mest nöjd är jag väl med Wendy O Williams "Maggot" (nu har jag hela hennes åttiotalsproduktion) och Kingpin-vinylen. Kiss "Unmasked" (utan poster) på japanpress var mest ett tröstköp.
Och Kenwoods testskiva kunde jag ju inte motstå omslaget på. frågan är nu bara vad jag ska ha den till?

Jeff Beck? Näe, inte för 300 spänn.
Autograpg? Lyste med sin frånvaro.
Alla MPS-släppta jazzskivor? Spårlöst försvunna.
Tyska Bon Jovi-kopian Vice? Köpte jag på Ebay när jag kom hem.

Keytar Goddess, Belinda Bedekovic

Ja, vad ska man säga egentligen. Vilken glädjespridare!
Hon är i alla fall tuffare än jönsarna i Dragonforce och Sonata Arctica.

Svartabörsnasare. Vänligen självdö.

AC/DC och Metallica har i alla fall fått fart på biljettdebatten i Sverige och den öppna svartabörsförsäljningen av biljetter. Att systemet vi har nu inte fungerar är ju helt uppenbart.

Till råga på allt verkar det givetvis som att det pågår en hel del fuffens hos både Ticnet och ATG-ombuden. Sluta med det era nedrans mög!

Markus Larsson säger något vettigt, för en gångs skull. Jo, jag raljerar, igen. Enda anledning till att jag tycker det är vettigt är ju för att han tycker precis som jag.

I danmark är det olagligt att sälja biljetter vidare för högre pris än inköpspris.
Inget att snacka om, inför i Sverige omedelbums!

Givetvis är Ticnet inte med på banan utan vill istället starta en egen auktionstjänst för att sälja biljetter. Alltså, de vill kunna tjäna precis lika mycket pengar som svartabörshajarna. Greedy Bastards!!

Jag ber om ursäkt för alldeles för många länkar till Aftonfabeln. Det ska inte upprepas.

Skivmässa Linköping Lör 25/10

På lördag är det dags för höstens skivmässa på Cupolen i Linköping.
Lilla julafton alltså!
Jag kan knappt bärga mig, så mycket längtar jag efter att huka mig över tiokronorsvinylerna.
Men vad ska jag köpa?
Vilka guldkorn ur rockhistorien har jag missat och borde leta efter?

Alcatrazz kanske?
Demon kanske?
Kansas? Horst Jankowski? Vice? Helter Skelter?

Ge mig köptips är ni snälla.

Cancerforskning på Scandic Hotel

Jag tillbringade en natt på Scandic Hotel i Jönköping i helgen.
Helt ok.

Utanför badrummet hängde en affisch. "Badrummet är extrautrustat för cancerforskning" stod det. All heder åt Scandic som drar sitt strå till stacken tänkte jag och blev mycket nyfiken på hur detta badrum som taget ur framtiden skulle se ut. Vad är det för spännande utrustning?

Pja. Badrummet såg ut som vanligt ungefär. Ljust, smakfull färgsättning, rent och prydligt. Men ingen spännande utrustning kunde skönjas. Så föll min blick på en papperslapp hängandes på en krok.

Där har ni den. Utrustningen.
Visst, Scandic gör en bra sak och skaffar sig goodwill hos gästerna. Men jag tycker att någon har gjort en feltolkning av orden "extrautrustat" och "cancerforskning".

Sen undrar jag lite var lappen för prostatacancerundersökningen finns.

SJ - FTW!

Att åka tåg = anger management. Tvi vale, ge mig en sparkcykel.

Personalrabatt

Ge sin personal (förmånsbeskattningsbar) rabatt?! Vilka svin alltså. Rabatter borde inte få förekomma.

Expressen, the torture never stops!

Det är ju lönlöst egentligen. Ska jag påpeka Expressens idiotier varenda gång jag ser dem får jag ju inte tid över till något annat.
Låt oss istället konstatera att Expressen är en idiottidning, som skapad för idiotläsare.
A match made in heaven!

Andfådd? Läs här.

American Hardcore 1978-1987

På min lediga tid hänger jag på ett forum för smått missanpassade musikälskare (jag hänger även på ett forum för välanpassade musikälskare), och där snappade jag upp fyra stycken tuffa samlingar med Amerikansk hardcore från de gyllene åren 1978-1987. Sammanlagt ungefär 200 låtar.
Så här delar jag med mig av dem till Er.

Snubben som ligger bakom hästjobbet kallar sig TompaRens, och ni fattar ju att det blir bra skit alltså!
Ladda hem, och passa även på att läsa lite frågor och svar med TompaRens nedan.


CD1: http://www.sendspace.com/file/ktpm8a

CD2: http://www.sendspace.com/file/jf1swh

CD3: http://www.sendspace.com/file/bvfh2u

CD4: http://www.sendspace.com/file/v7fcnc

Hur har du valt ut låtarna?

Det hela började med att jag skulle göra ett blandband med tidig US Hardcore till en vän och det gick ganska smidigt och enkelt enligt min arbetstakt, alltså ca en månad.
När bandet var klart och överlämnat låg låtarna kvar på datorn och jag fick den briljanta idén att bränna två CD4s av de två sidorna. Men en CD har ju lite längre speltid än en sida på ett kassettband så jag fyllde två skivor med så mycket musik jag kunde. Ganska enkelt än se länge tyckte jag.

Brydde mig inte mer om det där på nån månad utan lyssnade glatt tills jag en dag förra sommaren kom på att det saknades en del självklara band se jag började på en tredje volym.
Samtidigt som jag höll på med den hörde jag en hel del mer obskyra band från diverse vinyl- och kassettsamlingar och slängde in en del letar här och där.
Tycker det är extremt kul att upptäcka bra band som man inte hade en aning om att de ens existerade, och det är ju möjligt nu när det finns en massa mp3-bloggar här och var på nätet. Dock kan jag väl säga att det bara är en blogg som håller riktigt hög klass när det gäller den sorts hardcore jag letar efter.

Nu har jag ju inte svarat på frågan då och för att göra det så kan jag säga att vol. 1 och 2 var väldigt enkelt att välja låtar till. Man börjar väl med klassikerna antar jag. Dock är det ju även en del lite mer okända band på dem också.
Vol. 3 och 4 blev ju som sagt till eftersom jag missade att ha med vissa band som jag tyckte var givna exempelvis Cro-Mags, Dag Nasty, Social Unrest, Septic Death osv. Det visade sig bli väldigt svårt när jag insåg att det inte
bara skulle räcka med en volym tre utan även var tvungen att göra en fyra. Och eftersom jag har nån sorts sjukdom så ville jag ju fylla den också. Vol. 3 och 4 tog mig ca ett år att få klara. De ska väl sägas att jag inte satt
så ofta med dem och jag fick lyssna på en del obskyra samlingar för att hitta de där fantastiska guldkornen.
The Guns och No Mercy är exempel på såna band. Hade inte en aning om att No Mercy fanns innan Mike Muir kom in och försämrade.
Vissa dagar känner jag även att jag har valt fel låtar med vissa band men nu får det vara som det är.

De enda reglerna jag hade var att det bara skulle vara en låt per band samt att det inte skulle manglas på för länge.
Se därför är det vad jag anser en lite mer melodiös låt var fjärde låt.
Enkla regler, men det visade sig vara tidskrävande för att få klart samlingarna. Vissa dagar ville jag bara slänga in lite låtar med band som redan varit med men det hade inte alls varit lika kul i slutändan så jag kämpade på och lyssnade vidare. Har ju som sagt upptäckt en del band genom det här så det är ju bara positivt.

Sen var det även tänkt att bara vara band från USA, men kände att det var en del band från Kanada som jag verkligen ville ha med. Kanske kommer en femte volym framöver men det känns som det dröjer ett tag i så fall. Har ju Europa kvar också.

Och det finns säkert folk som säger att Germs, Dicks, Misfits och säkert nåt mer band inte var hardcoreband. Men de levde och verkade i hardcorescenen mer än i punkscenen så därför anser jag dem vara hardcore.

Allt är ju egentligen menat att vara till mig själv (och ovan nämnda kompis), men det är ju kul om nån annan uppskattar skiten.

Är det några vinylrippar med?

Det är både vinyl, CD, och kassett-rippar med. Har inte rippat ett dugg själv och skulle jag rippat alla låtarna skulle jag ha en fantastisk US Hardcore-samling här hemma. Dock kommer man ju närmare i dessa bootlegtider men en bootleg är ju inte i närheten av ett original. Får väl hoppas att pengarna börjar rulla in så jag kan komma i närheten nån dag.
Det enda jag kan störa mig på är att nivåerna på ljudet kan vara se olika från låt till låt. Men jag kände att det fick vara som det är istället för att sitta med nåt program jag inte förstår mig på för att försöka fixa till skiten.

Vad kännetecknar en fantastisk HC-dänga från den klassiska eran?

Svår fråga, som egentligen kan delas upp i regioner antar jag. I södra Kalifornien var det ju nästan uteslutande melodiska band med smittande refränger. I Texas var det mer politik inblandat, på västkusten mer rått och förbannat. Även om banden i Washington mesade till sig lite mer efter några er. Dock inte något negativt menat med det. Sen finns det ju de flummigare,
mer spexiga banden också. De verkar ha varit spridda över hela USA. Är ju inte så stort fan av spexiga texter men har svårt att motstå Angry Samoans, Adrenalin OD osv.

Fast man skulle kunna säga att ett kännetecken som de allra flesta band har gemensamt är Reagan. Det känns som de flesta band som fanns medan han satt som president har en låt om honom.

Vad går du loss på mest?

Korta låtar, ren jävla ilska och en bra refräng. Men även en melodisk bit kan ju sitta som en smäck när man känner för det.
En låt som Radiation Masturbation med The Authorities eller Johnny’s Got A Problem med D.I. är ju minst lika bra som en Negative Approach, SSD eller Antidote-låt.

Som bonus får du min tio-i-topp lista av låtar från samlingarna. Den kommer ju se annorlunda ut i morgon, du vet ju hur det dr med listor.

*Koro - Dear Sir’s
*The Guns – I’m Not Right
*Urban Waste - Public Opinion
*Jerry4s Kids - Tear It Up
*Red Cross - Cover Band
*Angry Samoans - Lights Out
*Meat Puppets - In A Car
*The Authorities - Radiation Masturbation
*Negative Approach - Friend Or Foe
*Minor Threat - Guilty Of Being White

Expressen, känner du hatet?

Finanskrisen stormar, krig, det närmar sig val i USA.
Det finns MÅNGA VIKTIGA SAKER man kan skriva om.
Sket väl Expressen i.
Grattis till dagens löpsedel, puckon!

Jag tycker vi kan finanskrisa lite mer, med lite tur blir Expressen tvungna att lägga ner. Vad ska alla "journalister" göra då? Och hjärntrusten som pular ihop löpsedlarna, de kan ju bli politiker eller något sådant fint.

För att inte tala om tjommen som designat Expressens hemsida. Vilken toppenlirare alltså (not).

Om du mot all förmodan är sjukt intresserad av flingsalt och/eller fetma finner du artikeln här.

AC/DC, det kommer att bli fantastiskt.

Pava, Sveriges bästa filmrecensent och innehavare av oklanderlig smak (nåja), har gjort veckans (månadens, årets?) goda gärning och nosat upp samt bokat AC/DC-biljetter till fredagsspelningen med en bussresa från schlätta.
Det är ju så man blir tårögd.
Ståplats och allt.
Sjukt bra jobbat PAVA!

Glöm allt tidigare jag sagt/skrivit, klart AC/DC kommer göra en kanonspelning, och Bon Scott, vem är det liksom?
Härligt med dessa stunder då man inte behöver vara en bitter gubbe, utan istället får vara nöjd och glad.
Min fru tycker så mycket bättre om mig då.

Minst så här bra kommer det vara:
1991:


2001:


Och så ett litet bonusklipp med komikern Jim Breuer där han gör AC/DC bättre än dem själva (nästan).

AC/DC, man blir ju förbannad

Två timmar av mitt mycket jäktiga liv spenderades framför datorn samt med en telefon i vardera hand.
Fick jag tag på någon AC/DC-biljett för det? Näe, givetvis inte.
Jag är så sned för tillfället att ni anar inte!

Kan någon vänlig och påhittig själ förstöra livet totalt för de här jävla ockernasarna:
BiljettNu
Ticket2
Biljettshop

Svinen är inte värda vatten i mina ögon. 4.000 sjuka spänn för en biljett?! Jag hämtar hagelbössan!

Dags för Sverige att liksom Danmark förbjuda svartabörshajar (eller hur det nu är de har gjort i Danmark, jag har inte råkoll och är sur och förbannad just nu).

Nåja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och fortsätta hoppas på en sommarkonsert.

Enda trösten är ju att jag redan nu vet att det inte kommer vara i närheten av lika bra som de här två gamla pärlorna:

The Young Ones, en musikalisk odyssé

Som ung sparris hade jag mycket roligt åt den brittiska komediserien The Young Ones (1982-1984).

Vid de få tillfällen jag tittar på något avsnitt nuförtiden har jag kanske inte fullt lika roligt, men nästan. Och jag har avgjort mycket roligare åt de mer psykedeliska och utsvävande inslagen nu.
Och så har vi förstås det i varje avsnitt obligatoriska musikframträdandet (förutom i säsong 1, avsnitt 6). Ascoola grejer, givetvis blandat med en del grejer som sannerligen inte har hållt för tidens tand (hej Nine Below Zero).

Det jag stör mig mest på nu är att Adrian Edmondsons karaktär Vyvyan Basterd åtminstone här i Sverige är känd som punkaren. Vadå punk? För att han har nitar i pannan eller? Så här på rak arm kommer jag i alla fall ihåg att han bär både Saxon och Marillion t-shirts. Punk? Skulle inte tro det!

Här kommer i alla fall lite lysande musikframträdanden:

Motörhead:


The Damned (eller som Rick säger: "only pop music can save us now!"


Rip, Rig And Panic (med en ung Neneh Cherry):


Radical Posture (med Alexei Sayles, fii satan vad bra!):


The Madness (1 av 2 besök, "I hope Mike hurries back with the cure", "no Neil, it's madness this week...")


Amazulu:

Filmtajm - Once (06)

Pava har glott på en rulle igen. Den här gången tillsammans med kvinnan. Och jag förstår att de enades om Once. Rullen har kammat hem imponerande 8.1 på IMDB och omslaget påstår att det här ska vara den BÄSTA musikfilmen i vår generation. Romantik och musik i en total symbios alltså. Eller?
Pava är inte imponerad.


Tänk er en shoppinggata i Dublin. Där står en rödhårig karl med gitarr och lirar låtar för sitt dagliga bröd. Inget märklig med det, det kryllar väl av dom. Men Guy som den här sympatiska karaktären kallas lagar dammsugare hos sin farsa och när mörkret intar staden drar han gärna en egenkomponerad trudilutt (på dagen är han för blyg för dä). En ung blomförsäljerska som håller till på samma stråk stannar förbi och blir intresserad av Guys låtar. Dom slår sina påsar ihop (inte dammsugarpåsar) och ljuv musik uppstår. Ja, bara musik alltså…för själva kärlekshistorien tar sig aldrig riktigt. Intresse finns där men det händer inte mycket. Man vill bara ge rödskägget en stor spark i arslet.
Å slutet är ett ända stort Jaha! Men å andra sidan kan det ibland vara skönt att slippa sliskiga Hollywoodslut.
Musiken som vann en Oscar är ganska skön å mysig. Den ligger och småputtrar lite, som hela filmen kan man säga.
Det här är ett typiskt fall av kompromiss hos videohandlaren (ni som är sambos vet vad jag snackar om): Karl’n vill se en ny Dolphrulle å huskorset vill se snyftiga ”Ps I Love You”. Då kan det gå så här. Ingen blir helt tillfredsställd!
Två pavor.

Chunky Pam

Dagarna har bestått av nyheter om Slayer och "Reign in Blood" i Sverige, AC/DC till Globen och konsert med Judas Priest.
Det har blivit overload på hårdrock.

För att väga upp det hela måste jag posta den här hyllningen till Jersey, staten som gav oss Bon Jovi (ni vet, countrybandet som en gång i tiden pudlade för fulla muggar).
Go Chunky Pam!!

Between or Beyond Complete Compilation of Groovy Jazz

This post will be in English and all.
My favorite record label, Crippled Dick Hot Wax out of Germany, have always been releasing beautiful looking and sounding compilations of cool music. Be it Italian soundtracks, French soundtracks, British New Wave, German commercial jingles or new music from bands like The Earthlings?, Seksu Roba and Appleton & Treu.
Pure class! And I've spent a small fortune on vinyl records from them. They have always been great to do with.
So check them out!
My absolute favorite Crippled Dick Hot Wax releases are the "Between or Beyond" series. 4 albums of sixties and seventies fusion/rock/dope jazz. Great music!
"Between or Beyond the Black Forest" volume 1 and 2 are collected from the vaults of the German record label MPS.
"Between or Beyond the Iron Curtain" is as you can guess seriously groovy jazz music from Eastern Europe between 1967 and 1978.
"Between or Beyond the Northern Lights" is the final volume (so far??) and deals with Scandinavian jazz (Norway, Sweden, Finland).
There has also been two bonus releases, "Between or Beyond the Iron Curtain Revisited" 12" and 10", with the tracks from the Eastern Europe collection being remixed by contemporary electronic artists.

Only two records are available from Crippled Dick now (Northern Lights and Revisited CD), and only the two remix albums are available from Emusic and Itunes.
So I decided to collect them all and make them available for download here. You can find all of them elsewhere on the web, except for The Northern Lights which I haven't been able to track down anywhere. So I ripped my vinyl copy of it.
I have also ripped the five vinyl only bonus tracks from The Black Forest volume 1 and 2.

All ID-tags are in perfect order, so don't worry about them messing up your iTunes.

There is also a seriously cool book and DVD, "Jazzin' In The Black Forest", as well as a classy T-shirt. Buy them from Crippled Dick Hot Wax here!

Download music here:
Between or Beyond Complete Compilation (610mb)

Julförstöraren nummer ett kommer snart!

Jag citerar pressreleasen (som jag av någon okänd anledning har fått på mailen):
"SANNA, SHIRLEY & SONJA - OUR CHRISTMAS

Tre av landets största stjärnor, Sanna Nielsen, Shirley Clamp och Sonja Aldén gör gemensam sak och levererar årets julupplevelse såväl på skiva som live och i tv.

Tillsammans bjuder de på en kavalkad av sina noga utvalda favoriter.
Med sina fantastiska röster och uttryck blåser de nytt liv i julklassiker som ”Driving home for Christmas”, ”Have yourself a merry little Christmas” och ”Holy night” . Unika tripletter och soloframföranden utlovar en skiva utöver det vanliga. Till detta läggs årets stora, nyskrivna julhit ”Another winter night” och succén är ett faktum!

Tjejerna gör gemensam julshow i "Ladan i Båstad" under november och december med premiär 21 novmber.
Albumet "Our Christmas" har release 19 november.

Lyssna på singeln Another Winter Night här."

Fy fan säger jag bara med blodet kokande inom mig. Man vill ju kidnappa tomten och plåga honom, eller något sådant. Allt för att slippa en jul med Sveriges tantigaste trio.

Grattis Crypt Records, 25 år!

Ascoola skivbolaget Crypt Records med europeisk bas i Hamburg och amerikansk bas i New York firar hisnande 25 år i branschen!

Det känns så passande att de har en sån där klassiskt förvirrande hemsida där endast stamkunder kan hitta vad de vill ha. Vi andra bara klickar på måfå och känner kallsvetten komma krypande.
Jag vill ju köpa ungefär allt som finns där.
Trots att jag ju nästan helt säkert vet att skivorna inte är lika bra musikaliskt som omslagen är snygga.

Men jösses, jag är villig att riskera lite slantar för att ta reda på det.

Varje hus och hem borde innehålla åtminstone ett vinylexemplar av ”Back From The Grave”, ”Jungle Exotica”, ”Las Vegas Grind” eller ”Twistin’ Rumble”! Själv uppfyller jag ju bara första kravet, så det är dags att bättra sig!
Och kolla in kategorin ”Buffalo Bop”. Jag vill ju ha dem alla!
Tyvärr är det ju omöjligt att se om de två samlingsvolymerna ”Cheapo Crypt Sampler vol 1” och ”Cheapo Crypt Sampler vol 2” fortfarande finns att köpa från dem.
Men snäll som jag är sätter jag hela min framtid på spel, riskerar en stämning och ger er här länkar för att ladda hem dem. Gör’t!
Ölen får ni stå för själva.

Vol 1
Vol 2

Det kommer garanterat att dyka upp några tuttar på skärmen när du följer länkarna, men bortse från det för jag garanterar skrammelös med band som Revelators, Oblivians, The Gories, The Hookers, New Bomb Turks, Devil Dogs och Jon Spencer Blues Explosions. Och lite skön redneck-rock med DM Bob & The Deficits som plåster på dina mentala sår.