Skivor min fru inte gillar del 1

Det finns en del skivor i min samling som jag gillar, gillar väldigt mycket till och med, men min fru är aningens allergisk mot att lyssna på dem. De får hennes ögon att himla och retliga småleenden skickas min väg. Tydligen framkallar det även ett tryck över bröstet, då tunga suckar framstötes.
Det intressanta är att det aldrig gäller extrem musik. Man skulle ju kunna tänka sig att hon skulle protestera mot till exempel Brutal Truth eller Kataklysm, men där är det bara att mata på. Istället är det grymt mesig och i allra högsta grad otrendig musik som får frugan att (milt) protestera.

Här kommer första delen i följetongen ”skivor min fru inte gillar”.



Magnum: On A Storytellers Night (1985)
Hur kan man inte gilla Bob Catleys silkeslena stämma och Tony Clarkins ”progressive-light”-melodier? Tillsammans med paketeringen av Magnums skivor i Sagan om Ringen/Fantasy-stil blir det en fulländad lyssningsstund i stora skinnfåtöljen med ett glas sherry på stabila träbordet, fötterna i tofflor och en tung bok i läderband. Och givetvis en öppen spis.
Jag försöker förklara för min fru att ”On A Storytellers Night” är Magnums kronjuvel, toppen av deras kreativa karriär. En milstolpe tamejtusan! Men jag tror att det bara får henne att ogilla Magnum än mer. Klart är i alla fall att Magnum under de kommande åren gick i samma fälla som otaliga andra band från Europa, de försökta anpassa sig till USA för att slå igenom där. Vilket givetvis per automatik innebär sämre musik.
Magnums ”On A Storytellers Night” är melodiös och insmickrande så det jordbrinner om det. Den är storslagen och yvig i gesterna, men på samma gång jordnära och försiktig. Britterna står stadigt på jorden, precis som Bob Catley tar i ända från tårna men ändå aldrig sviker det lidelsefulla uttrycket för extatiskt ylande ligger keyboarden bara och skapar stämning i bakgrunden utan att försöka ta över ljudbilden. Jag faller som en fura för hela ”lagom-konceptet”, sitter i min länsfåtölj och smuttar sherry, bildligt talat alltså.


Magnum, live 1985 på brittiska Channel 4. How Far Jerusalem och Just Like An Arrow rivs av.