Filmtajm - Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret, Igen (08)

Det fick bli en bild på gamla filmen, den nya var klippt omöjlig att hitta en vettig bild på.

Pava, jag beundrar honom. Han nöjer sig inte med vad andra tycker om en film. Nej, han ska banne mig själv placera sin rumpa i biografstolen för att bilda sig en egen uppfattning.
Även när det gäller en så unisont sågad kalkon som Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret, Igen.
Läs hans recension nedan:

Den första ”Vi hade i alla fall tur med vädret” som snart fyller trettio bast får väl räknas som en svensk komediklassiker. Visst har den sina brister, men den knappa timmen är fullspäckad med igenkänningskomik, finfina sketchliknande scener och sköna Oneliners (något den nya helt saknar). Jag kan komma på mig själv när jag knatar omkring på stan och hasplar ur mig citat som: ”Varför kan inte du ta dagens som alla andra?” eller ”Så ska dom tas…”
Å bara en sån sak som att man kan höra Ace Frehleys sköna fyllestämma är väl ett kvitto på kvalité och bra omdöme om något!

Nu var det alltså dags för en uppföljare: husvagnen är utbytt mot en husbil, Göstas bästa kompis dukar under samma dag som pensionen är uppnådd och Gösta har hemorrojder. Inte mycket att skriva hem om med andra ord. Hade det inte varit för Gösta, som gestaltas ypperligt av Rolf Skoglund (en tragisk men skön filur, en svensk Homer?), hade rullen blivit ett totalt haveri. För manuset är tunnare än isen på sjön Boren och framför allt så är det på tok för glest mellan fnissandet, några stora skrattsalvor blir det aldrig tal om.

Nä, jag blir rent av förbannad hur jävla illa dom har förvaltat det här kulturarvet. Nu är det jag som går å sätter på originalet och förtränger att jag har sett den här meningslösa smörjan.
1, 5 tragiska pavor av fem.