Death Sentence ligger även inne med en asgrym filmposter, så jag blir mäkta peppad!
Den här rullen har snart två år på nacken och den har gått ganska obemärkt förbi. Jag hyrde den dels på grund av omslaget (American Psycho vibbar) och dels på ett gammalt tips på ett livsstilsforum (Häj Fritzo).
Nick Humo (danskungen Kevin Bacon) lever lyckliga familjen med fru, två tonårssöner och ett stabilt kneg som försäkringsagent i någon klinisk förort. Allt vänds upp och ner när Nick blir vittne till hur hans äldsta son blir brutalt mördad av ett gäng (invigningsmord) på en skitig mack.
Nick inser snart att ynglingen som utförde mordet kommer att komma riktigt lindrigt undan så han släpper fallet och kör på klassikern ”Don´t get mad get even”.
Ganska snart blir han varse om att det inte är några duvungar som han har gett sig på utan fullblodspsykopater/pundare från helvetet och han har skrivit på sin egen dödsdom.
Om man släpper att det inte är så värst trovärdigt kan man verkligen njuta av spänningen och underhållningsvåldet. För ja menar, när blev en försäkringsagent-svenne rena Rambo och prickskjuter bättre än en hel armé med blodtörstiga drägg? I och för sig har jag alltid hävdat att motivation slår klass (sportklyscha), men ändå!
För det är full rulle, man kan verkligen inte klaga på spänningen och underhållsvåldet här. Man känner verkligen med Baconet som i slutet av rullen ser ut som en blandning av Travis Bickle (Taxi Driver) och Sineád O´Connor. Det är ganska skönt med att det är sparsmakat med moralkakor och PK. Utan han bara plöjer på, ända in i kaklet!
Så till slut sitter man där och slår på soffkuddarna och skriker: Ge dom jävlarna vad dom tål!
Underhållningsvåld och samtidigt få ut lite aggressioner, perfekt!
Fyra nedblodade pavor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar