2008 års bästa skivor

Jag har varit så koncentrerad på att plocka ut de 25 bästa låtarna från 2008 att skivorna har kommit i skymundan lite. Eller så är det helt enkelt så att skivåret 2008 har varit lite skralt.
Anyway, att plocka ut 10 stycken skivor är i alla fall inte något problem. Och här kommer de:

1.Brant Bjork – Punk Rock Guilt
Visst kan man säga att Brant Bjork gör samma skiva gång på gång, kanske till och med samma låt gång på gång. Men jag ser det som en nedrans tur att han valt en så pass bra skiva/låt att återanvända. I vanliga fall brukar jag lyssna på en ny Brant Bjork-skiva några gånger och snabbt konstatera att det inte är lika bra som det brukar vara. Sedan ett år senare inser jag att skivan ifråga faktiskt är helt jädra suverän. Eftersom jag konstigt nog lär mig av mina misstag så satte jag igång att lyssna som en tok på den här skivan bara för att snabbspola minna sinnen ett år. Och visst funkade det. ”Punk Rock Guilt” är asbra. Inte en dålig låt. Grymt skönt sväng, och total avslappning hela vägen.

2.Jenny Lewis – Acid Tongue
Till att börja med en besvikelse. Den skiljer sig ju en hel del från hennes tidigare mycket rockigare och mer fartfyllda skiva ”Rabbit Fur Coat”. ”Acid Tongue” är mer country, folk och flum. Egentligen började jag inte att uppskatta den förrän efter hennes konsert i Stockholm i höstas. Grymt bra spelning som öppnade mina öron för flera av de lugnare låtarna på plattan, som ”Black Sand” och titelspåret.

3. Dead Meadow – Old Growth
Flum, flummigare, flummigast. Men ändå med melodier och sånt som kan liknas vid refränger. Dead Meadow är en skön följeslagare i hörlurarna, en god vän i mörkret. Någon man alltid kan lita på.

4.I Are Droid – I Are Debut
Debutplatta från I Are Droid där åtminstone sångaren tidigare figurerade i stonerbandet Lowrider. Rejält otrendig musik om ni frågar mig, inget jag hade satt några pengar på att skivbolaget Razzia skulle släppa. Som en korsning mellan Queens of The Stone Age och I Love You But I Have Chosen Darkness. Och med klockren melodikänsla. Jag gillar't skarpt!

5.Mogwai – The Hawk Is Howling
Givetvis. Mogwai har hittat tillbaka till god “Come on Die Young”-form. Mycket, mycket trevligt.

6.Okkervil River – The Stand-Ins
Ytterligare ett band som jag mer eller mindre givit upp hoppet om då de på senare skivor har börjat sacka. Men här är det återigen fantastisk och desperat popmusik som ljuder ur högtalarna.

7.Moss – Sub Templum
Stenkross! Brittisk doom av det extrema slaget. Det går sannerligen inte undan. Men gitarrljudet pulveriserar allt i sin väg. Det är tillräckligt för mig.

8.White Rainbow – Zone
Bakom namnet White Rainbow hittar vi Adam Forkner från Portland, Oregon. Han driver CD-r-lableln Yarnlaser. Hur det låter? Ja. Långsamt, böljande, finstämt. Ödsliga men vackra ljudlandskap som gör dig melankolisk och glad. Det kan behövas ibland.

9.Black Mountain – In The Future
Skäggiga män, och en kvinna, från nordvästra USA blandar sjuttiotalsrock med indie och skapar som vanligt dödsskönt lir i den flummigare skolan.

10.RTX – JJ Got Live RaTX
Jennifer Herrema var tidigare del av indierockbandet Royal Trux som bitivs imponerade på mig med schysst Deep Purple-sväng. Nu när hon fortsätter på egen hand visar det sig att det var Jennifer Herrema som låg bakom hårdrocksvibbarna. RTX är en utmärkt blandning av sjuttiotalsrock, åttiotalssleaze och nittiotalsindie. Jädrar i min lilla låda vad det rockar!