Dags att packa

In a white room ligger packning mitt på golvet.
Nu knöla ner i väska.
Det regnar ute, hoppas regnet tar slut tills imorgon.

Om någon vill komma förbi mig och spika upp dörrfoder och golvlister är det välkommet!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags för festival!

Jomenvisst, idag tjuvstartar Sweden Rock Festival. Jag är inte där. Emar lite över att missa The Quireboys, Michael Monroe och Warrior Soul (unplugged som tur är).
Men imorgon anländer jag, god och glad.
Har tänkt sparka liv i bloggen för att skriva om ditten och datten, mest blir det nog mat.
Allt beroende på hur mobilnätet pallar 33.500 besökare.

Let's go!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Filmtajm - Class of 1984 (yay!)

Visst. Mina blogginlägg är sällsynta. Men helt plötsligt hör Motalas näst snyggaste man av sig igen. Han har sett på film. Och inte vilken film som helst, utan ett mästerverk från den tiden då allt var problemfritt och härligt!
Läs, begrunda och spana in trailern...

En våg av nostalgi sköljde över mig när jag greppade tag i den här gamla kultrullen i maxis reaback.
Det var säkert tjugo år sedan som jag såg den på en svajig VHS-kopia hos en polare. Och nästan lika många år sen som jag skänkte den en tanke.
Intrigen är lika simpel och effektiv som en valfri Ramones-dänga:
Musikläraren Andy får ett knäck på Lincoln High, där dräggen frodas och skrämmer skiten ur lärare och dom skötsamma eleverna. Videoövervakning och metalldetektorer tillhör skolans rutiner. Det måste ha varit rena rama science fiction 1982? Likaså är knarkhandel, misshandel och allmän misär en del av skolans vardag. Det är helt enkelt en skola där man absolut icke vill sätta sina egna ungar på.
Andy blir snabbt populär bland sina egna elever men kommer genast på kant med Peter Stegman: skolans rövhål och gängledare. Andy tar dock ingen skit eller låter sig kuvas och allt trappas upp till rena kriget.

Visst är det väl så att rullen har en stämpel av lågbudget (kalkon) över sig. Bara en sån sak att dom använder Alice Coopers ”I am the future” (ostig men bra) både som inledning och i eftertexterna säger kanske en del. Men ändå har rullen nått speciellt, den vinner på sitt engagemang och dess charm. Det är ungefär som om ”The Warriors” och ”A Clockwork orange” gav sig in i en orgie med ”Fame” (minus dans & musik) och sen blev ordentligt påsatta av ”Mad Max” i sunkig ”Bevery Hills 9012” miljö.
Det kanske låter flumigt, men erkänn att det låter bra?
4/5 pavor!
Trailer: