Hårdrockare på väg

Den här kärran har gjort ett stopp i Tornby för proviantering på väg mot Sweden Rock Festival.
Bra musiksmak också, Steelheart är ett av de band jag ser fram emot mest.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags att packa

In a white room ligger packning mitt på golvet.
Nu knöla ner i väska.
Det regnar ute, hoppas regnet tar slut tills imorgon.

Om någon vill komma förbi mig och spika upp dörrfoder och golvlister är det välkommet!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags för festival!

Jomenvisst, idag tjuvstartar Sweden Rock Festival. Jag är inte där. Emar lite över att missa The Quireboys, Michael Monroe och Warrior Soul (unplugged som tur är).
Men imorgon anländer jag, god och glad.
Har tänkt sparka liv i bloggen för att skriva om ditten och datten, mest blir det nog mat.
Allt beroende på hur mobilnätet pallar 33.500 besökare.

Let's go!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Filmtajm - Class of 1984 (yay!)

Visst. Mina blogginlägg är sällsynta. Men helt plötsligt hör Motalas näst snyggaste man av sig igen. Han har sett på film. Och inte vilken film som helst, utan ett mästerverk från den tiden då allt var problemfritt och härligt!
Läs, begrunda och spana in trailern...

En våg av nostalgi sköljde över mig när jag greppade tag i den här gamla kultrullen i maxis reaback.
Det var säkert tjugo år sedan som jag såg den på en svajig VHS-kopia hos en polare. Och nästan lika många år sen som jag skänkte den en tanke.
Intrigen är lika simpel och effektiv som en valfri Ramones-dänga:
Musikläraren Andy får ett knäck på Lincoln High, där dräggen frodas och skrämmer skiten ur lärare och dom skötsamma eleverna. Videoövervakning och metalldetektorer tillhör skolans rutiner. Det måste ha varit rena rama science fiction 1982? Likaså är knarkhandel, misshandel och allmän misär en del av skolans vardag. Det är helt enkelt en skola där man absolut icke vill sätta sina egna ungar på.
Andy blir snabbt populär bland sina egna elever men kommer genast på kant med Peter Stegman: skolans rövhål och gängledare. Andy tar dock ingen skit eller låter sig kuvas och allt trappas upp till rena kriget.

Visst är det väl så att rullen har en stämpel av lågbudget (kalkon) över sig. Bara en sån sak att dom använder Alice Coopers ”I am the future” (ostig men bra) både som inledning och i eftertexterna säger kanske en del. Men ändå har rullen nått speciellt, den vinner på sitt engagemang och dess charm. Det är ungefär som om ”The Warriors” och ”A Clockwork orange” gav sig in i en orgie med ”Fame” (minus dans & musik) och sen blev ordentligt påsatta av ”Mad Max” i sunkig ”Bevery Hills 9012” miljö.
Det kanske låter flumigt, men erkänn att det låter bra?
4/5 pavor!
Trailer:

Devil's Blood är FORTFARANDE bedrövliga

Att jag inte gillade Devil's Bloods miniskiva "Come Reap" tog tydligen skruv ute i stugorna. Hur kan man inte gilla dem liksom, var den allmänna åsikten.
Jag har nu lyssnat ett par gånger på bandets debutalbum "The Time of no time evermore".
Och, jag anser fortfarande bandet vara klippt odugligt!
Nu låter det visserligen inte lika mycket Ronnie James Dio korsat med Asia, nu låter det snarare som Fleetwood Macs mesigare kusin. Tvi vale.
Ockult? Tillåt mig att småle.
Tufft? Inte på en fläck.
Lyssna mera? Finns inte en chans...

Ozzy lägger sig i

Gick in på HMV för att i lugn och ro strosa runt efter japanversionen av nya Wildheartsskivan. Noterade vid dörren en snubbe med Ozzy-tischa. Fem sekunder senare reflekterar jag över det osannolika att de spelar Ozzys musik inne i affären. Sicken jädra lottovinst för tjommen i Ozzy-tischan tänker jag och slår sekunden senare knäna i ett kravallstaket. Halva butiken, givetvis vinyl- och hårdrocksdelen är avstängd och på scenen sitter the prince of fucking darkness och signerar sin bok. Jag undrar hur bra den boken kan vara för snubben kan ju inte komma ihåg något från 1969. Jag nöjer mig med att ta ett foto och går därifrån. Jag tar sedan ett varv förbi Denmark Street där Black Sabbath för 40 år sedan spelade in debutplattan. Känner mig nöjd.

Electric Wizard i Växjö

Ja jädrar i min lilla låda! Electric Wizard alldeles levande på störtsköna haket Kafe Deluxe i Växjö. Lätt värt sammanlagt sex timmars bilfärd på en vardag. Säger jag innan jag kört hem ännu. Hejdå dagboken, nu ska jag dyrka!

Dazed and Confused + Family Guy = sant

Dazed and Confused, Richard Linklaters fantastiska film från 1993, är en av mina absoluta favoritfilmer. Den må vara lättviktig underhållning, men jag bryr mig fan inte.
Dess storhet blir bara bekräftad av att storslagna tecknade serien Family Guy vid flera tillfällen har hyllat filmen. Jag tackar vännen Calle för att ha gjort mig uppmärksam på detta och bjuder på nedanstående kavalkad!

Och originalet. Men hoppa fram 30 sekunder.


Family guy hyllar:

Och originalet. Wooderson är en förebild!


Och för er som inte sett filmen kommer här en liten trailer. Bästa filmen!

Sveriges hemligaste artist är död, who cares?

Okej, bara så ni vet. En hyfsat ung man har dött, det är givetvis inget roligt eller bra.
MEN.

Onkel Kånkel. Kom igen!?
Snubben dör, och hamnar på löpsedeln hos Expressen.
Det säger en hel del om Expressen, och i förlängningen även om svenska folket.

Och nu blir det ännu värre snack på medelålders svenska män som av någon outgrundlig anledning, på vad som verkar vara fullaste allvar, dyrkar Onkel Kånkel.
DET, om något, är idioti.