Juju Chronicles

Hårdrockare på väg

2011-06-07T16:45:00.001+02:00

Den här kärran har gjort ett stopp i Tornby för proviantering på väg mot Sweden Rock Festival.
Bra musiksmak också, Steelheart är ett av de band jag ser fram emot mest.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags att packa

2010-06-09T18:24:00.000+02:00

In a white room ligger packning mitt på golvet.
Nu knöla ner i väska.
Det regnar ute, hoppas regnet tar slut tills imorgon.

Om någon vill komma förbi mig och spika upp dörrfoder och golvlister är det välkommet!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dags för festival!

2010-06-09T07:40:00.000+02:00

Jomenvisst, idag tjuvstartar Sweden Rock Festival. Jag är inte där. Emar lite över att missa The Quireboys, Michael Monroe och Warrior Soul (unplugged som tur är).
Men imorgon anländer jag, god och glad.
Har tänkt sparka liv i bloggen för att skriva om ditten och datten, mest blir det nog mat.
Allt beroende på hur mobilnätet pallar 33.500 besökare.

Let's go!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Filmtajm - Class of 1984 (yay!)

2010-01-25T15:54:00.003+01:00

Visst. Mina blogginlägg är sällsynta. Men helt plötsligt hör Motalas näst snyggaste man av sig igen. Han har sett på film. Och inte vilken film som helst, utan ett mästerverk från den tiden då allt var problemfritt och härligt!
Läs, begrunda och spana in trailern...

En våg av nostalgi sköljde över mig när jag greppade tag i den här gamla kultrullen i maxis reaback.
Det var säkert tjugo år sedan som jag såg den på en svajig VHS-kopia hos en polare. Och nästan lika många år sen som jag skänkte den en tanke.
Intrigen är lika simpel och effektiv som en valfri Ramones-dänga:
Musikläraren Andy får ett knäck på Lincoln High, där dräggen frodas och skrämmer skiten ur lärare och dom skötsamma eleverna. Videoövervakning och metalldetektorer tillhör skolans rutiner. Det måste ha varit rena rama science fiction 1982? Likaså är knarkhandel, misshandel och allmän misär en del av skolans vardag. Det är helt enkelt en skola där man absolut icke vill sätta sina egna ungar på.
Andy blir snabbt populär bland sina egna elever men kommer genast på kant med Peter Stegman: skolans rövhål och gängledare. Andy tar dock ingen skit eller låter sig kuvas och allt trappas upp till rena kriget.

Visst är det väl så att rullen har en stämpel av lågbudget (kalkon) över sig. Bara en sån sak att dom använder Alice Coopers ”I am the future” (ostig men bra) både som inledning och i eftertexterna säger kanske en del. Men ändå har rullen nått speciellt, den vinner på sitt engagemang och dess charm. Det är ungefär som om ”The Warriors” och ”A Clockwork orange” gav sig in i en orgie med ”Fame” (minus dans & musik) och sen blev ordentligt påsatta av ”Mad Max” i sunkig ”Bevery Hills 9012” miljö.
Det kanske låter flumigt, men erkänn att det låter bra?
4/5 pavor!
Trailer:

Devil's Blood är FORTFARANDE bedrövliga

2009-11-10T10:13:00.003+01:00

Att jag inte gillade Devil's Bloods miniskiva "Come Reap" tog tydligen skruv ute i stugorna. Hur kan man inte gilla dem liksom, var den allmänna åsikten.
Jag har nu lyssnat ett par gånger på bandets debutalbum "The Time of no time evermore".
Och, jag anser fortfarande bandet vara klippt odugligt!
Nu låter det visserligen inte lika mycket Ronnie James Dio korsat med Asia, nu låter det snarare som Fleetwood Macs mesigare kusin. Tvi vale.
Ockult? Tillåt mig att småle.
Tufft? Inte på en fläck.
Lyssna mera? Finns inte en chans...

Ozzy lägger sig i

2009-10-03T10:54:00.001+02:00

Gick in på HMV för att i lugn och ro strosa runt efter japanversionen av nya Wildheartsskivan. Noterade vid dörren en snubbe med Ozzy-tischa. Fem sekunder senare reflekterar jag över det osannolika att de spelar Ozzys musik inne i affären. Sicken jädra lottovinst för tjommen i Ozzy-tischan tänker jag och slår sekunden senare knäna i ett kravallstaket. Halva butiken, givetvis vinyl- och hårdrocksdelen är avstängd och på scenen sitter the prince of fucking darkness och signerar sin bok. Jag undrar hur bra den boken kan vara för snubben kan ju inte komma ihåg något från 1969. Jag nöjer mig med att ta ett foto och går därifrån. Jag tar sedan ett varv förbi Denmark Street där Black Sabbath för 40 år sedan spelade in debutplattan. Känner mig nöjd.

Electric Wizard i Växjö

2009-09-02T23:32:00.001+02:00

Ja jädrar i min lilla låda! Electric Wizard alldeles levande på störtsköna haket Kafe Deluxe i Växjö. Lätt värt sammanlagt sex timmars bilfärd på en vardag. Säger jag innan jag kört hem ännu. Hejdå dagboken, nu ska jag dyrka!

Dazed and Confused + Family Guy = sant

2009-08-18T09:06:00.000+02:00

Dazed and Confused, Richard Linklaters fantastiska film från 1993, är en av mina absoluta favoritfilmer. Den må vara lättviktig underhållning, men jag bryr mig fan inte.
Dess storhet blir bara bekräftad av att storslagna tecknade serien Family Guy vid flera tillfällen har hyllat filmen. Jag tackar vännen Calle för att ha gjort mig uppmärksam på detta och bjuder på nedanstående kavalkad!

Och originalet. Men hoppa fram 30 sekunder.

Family guy hyllar:

Och originalet. Wooderson är en förebild!

Och för er som inte sett filmen kommer här en liten trailer. Bästa filmen!

Sveriges hemligaste artist är död, who cares?

2009-08-18T08:49:00.002+02:00

Okej, bara så ni vet. En hyfsat ung man har dött, det är givetvis inget roligt eller bra.
MEN.

Onkel Kånkel. Kom igen!?
Snubben dör, och hamnar på löpsedeln hos Expressen.
Det säger en hel del om Expressen, och i förlängningen även om svenska folket.

Och nu blir det ännu värre snack på medelålders svenska män som av någon outgrundlig anledning, på vad som verkar vara fullaste allvar, dyrkar Onkel Kånkel.
DET, om något, är idioti.

?

2009-08-13T15:59:00.001+02:00

Enkelt.
Stilrent.
Fint.

Jag gillar't.

Bästa Heavy Metal-skivorna någonsin!

2009-08-13T08:11:00.003+02:00

Spankulerade i bokaffären.
Hittade denna lilla bok, som stoltserar med att lista " The 100 best and absolute greatest Heavy Metal albums in the world, ever."

Frän läsning tänkte jag.
Slog upp en sida.
Fann detta.

Nightwish...

Eh, nej tack herr anonyme bokförfattare. Ditt avskräde tänker jag inte närma mig ens med skyddshandskar.

Sleaze Me Pleaze Me Volume 2, bara å ladde ner

2009-08-03T18:46:00.003+02:00

Ingen mening med att lata sig på rock’n'roll-fronten när det är semester och allt. Så här kommer volym 2 av min ongoing sleaze / glam / hair-metal samlingserie.
Tanka ner, packa upp, lalla in i iTunes/MP3-spelaren.

Ladda här:
http://www.megaupload.com/?d=052X6N32

15 låtar och band som inte var med på första samlingen. Bara bra låtar och allt sånt…

1. Spend My Life by Slaughter
Taken from the album Stick It To Ya released in 1990

2. Looks Like Love by Wildside
Taken from the album Under the Influence released in 1992

3. Love In Stereo by Warrant
Taken from the album Cherry Pie released in 1990

4. I Love Women by Sweet F.A.
Taken from the album Stick To Your Guns released in 1989

5. Edge Of A Broken Heart by Vixen
Taken from the self titled debut album released in 1988

6. I Need Your Sex by Roxx Gang
Taken from the album Things You’ve Never Done Before released in 1988

7. Hey Hey Hey by Candy Roxx
Taken from the EP Sex And Leather released in 1984

8. Hey Kid by Johnny Crash
Taken from the album Neighbourhood Threat released in 1990

9. Bad Girl by Vice
Taken from the album Made For Pleasure released in 1988

10. Malibu Beach Nightmare by Hanoi Rocks
Taken from the album Back To Mystery City released in 1983

11. Don’t Give Up by White Lion
Taken from the album Pride released in 1987

12. The All New Generation by Tuff
Taken from the album What Comes Around Goes Around released in 1991

13. Runaway by Bon Jovi
Taken from the self titled debut album released in 1984

14. Stand Up And Fight by Madam X
Taken from the album We Reserve The Right released in 1984

15. Seventeen by Winger
Taken from the self titled debut album released in 1988

Download a compilation of Sleaze / Glam / Hair-metal

2009-07-26T20:39:00.003+02:00

Hej kära läsare.
Nu är det dags att bekänna färg.
Den här samlingsskivan har jag gått och sugit på bra länge, men först nu har jag kommit så långt som att styra upp allt och verkligen lägga ut den här.
Sleaze Me Please Me Volume 1.
15 låtar, 15 band.
Bara bra.

Ladda ner, packa upp, släng in i MP3-spelaren.
Sedan är det bara att tuta och köra till världens bästa musik.

Givetvis blir det även en andra volym, och önskemål och tips mottages tacksamt.

Mer info finns att läsa i PDF-filen som följer med nedladdningen.

Laddar hem gör ni här:

http://www.megaupload.com/?d=AY5MYLE4

Tracklisten har ni här:

Attention by King Kobra
Taken from the album Ready To Strike released in 1985

I’ll Be There For You by Black’n'Blue
Taken from the album Nasty Nasty released in 1986

All For One by Stryper
Taken from the album Against The Law released in 1990

Fighter by Kane Roberts
Taken from the album Saints And Sinners released in 1991

Rock America by Danger Danger
Taken from the self titled debut album released in 1989

We Go Rocking by Easy Action
Taken from the self titled debut album released in 1983

Action City by Tigertailz
Taken from the album Bezerk released in 1990

Just Like Paradise by David Lee Roth
Taken from the album Skyscraper released in 1988

Look What The Cat Dragged In by Poison
Taken from the album Looked What The Cat Dragged In released in 1986

Only Young Once by Trixter
Taken from the self titled debut album released in 1990

Get You On The Run by Treat
Taken from the album Scratch And Bite released in 1985

Smooth Up In Ya by BulletBoys
Taken from the self titled debut album released in 1988

48 Hours by Pretty Boy Floyd
Taken from the album ”Leather Boys With Electric Toys” released in 1989

Let’s Spend Momma’s Money by Dirty White Boy
Taken from the album Bad Reputation released in 1990

10.000 Lovers (In One) by TNT
Taken from the album Tell No Tales released in 1987

Linköpings vidrigaste urinoar?!

2009-07-26T07:56:00.003+02:00

Jag presenterar Linköpings vidrigaste, otrevligaste och mest illaluktande urinoar.
Finns den på en anstalt?
Eller kanske i ett sunkigt betalbås på stan?
Eller kanske en svartklubb?
Eller på ökända glädjehuset Top Notch?

Nej. Den finns inne i Linköpings Filmpalats, Filmstaden.
Hur det kommer sig att Filmstaden har installerat en pissoar av modell fängelsefilm och sedan valt att aldrig städa den ordentligt har jag svårt att förstå...

Anthrax, numera en dokusåpa

2009-07-25T08:46:00.003+02:00

Anthrax med sångare nummer 1, Neil Turbin. Numera anställd på ABB.

Ja, typ dokusåpa i alla fall. Ingredienserna för en reality show finns onekligen där.
Nya sångaren Dan Nelson rapporterades sjuk och spelningen på Sonisphere förra lördagen ställdes in.
Jag anade ugglor i mossen.
Och nu är det officiellt att snubben är ute ur bandet.
Om han fått sparken eller hoppat av är som vanligt i dessa situationer oklart.

Dock kommer Anthrax att spela på Sonisphere i Knebworth, och denna gång som ett specialuppträdande med förra (eller förrförra beroende på hur man ser på saken) sångaren John Bush.
Och peppen borde vara total hos fansen. Jag såg Anthrax på Sweden Rock Festival 2003 med John Bush på sång och det var fantastiskt. Slog med hästlängder spelningen med Joey Belladonna på sång något år senare.

Läs lite pajkastning mellan parterna på Metal Sludge.

Klipp från Sweden Rock 2003 med John Bush på sång:

Göteborg, en dålig stad

2009-07-20T18:12:00.002+02:00

Semester! Då finns det nog läge för några blogginlägg kan tänkas.
Första stopp = Göteborg. Otrevlig stad, och allt vi skulle besöka var stängt.
Men Andra Långgatans Skivhandel välkomnade mig i alla fall med öppna armar.

Följande inhandlades:
- 3 x Circus of Power
- Pretty Maids
- LA Guns
- Kick Axe
- 2 x Enuff Z'nuff
- Great White
- House of Lords
- Rough Cutt
- Hurricane
- Jagged Edge (Matti Alfonzetti no 1 melodifestivallåtskrivare).

Wildside - Hang on Lucy från Under The Influence 1992

2009-06-22T20:41:00.003+02:00

Dags för en dos sleaze igen!
Bandet bildades i Los Angeles som Young Gunns, bytte namn och signades av Capitol.
Debutskivan "Under The Influence" släpptes 1992, och det förstår ju alla att det var på tok för sent för att någon skulle bry sig i större utsträckning.

Men bra är det. Öppningsspåret Hang on Lucy är dock inte lika bra som många andra spår på skivan, men det är ju inte jag som bestämmer vilka låtar det ska spelas in video på.

Rakbladet listar Ramones-låtar

2009-06-17T22:55:00.004+02:00

Min goda vän Calle Granehult, en av Sveriges stiligaste karlar och innehavare av klanderfri musiksmak (nåja), tar i från tårna på sin blogg och listar de 30 bästa låtarna med Ramones.
Det är bäst att du hänger med från början för det här lär bli obligatorisk läsning.
RAMONES-LISTAN
Redan nu utlovar Calle i erotiska sms att bästa Ramones-skivan, "Subterranean Jungle", kommer att vara välrepresenterad.

Fired Up! - Here I Go Again

2009-06-11T12:43:00.002+02:00

Fired Up!, en harmlös high school/summer camp/cheerleading-flick om två killar som gillar tjejer. Och kan tänka sig att bli cheerleaders för att få tag på så många av dem som möjligt.
Aningens lökig, aningens tvivelaktig i könsrollerna, men ändå gjord med lite hjärna och rapp dialog.
Jag gillar't.
Fast bäst gillar jag en av extrascenerna i slutet. För vem tänder inte på lite Whitesnake-referenser...

Voivod-peppen fortsätter. Away släpper konstbok

2009-06-09T18:06:00.003+02:00

Voivods trummis och visuella ledare Michel "Away" Langevin släpper en bok den tionde juli som heter "Worlds Away, Voivod and the art of Michel Langevin".
Första upplagan kommer att släppas i en begränsad upplaga med hårda pärmar. Priset är 49 dollar.

Klart ni ska köpa en sån, kommer att bli fantastisk. Själv ska jag banne mig köpa en!

Preorders göres här: www.voivodbook.com

Cowboyhattar på Sweden Rock

2009-06-08T22:23:00.003+02:00

Jag kan inte släppa Sweden Rock Festival riktigt än, och vid första bästa tillfälle kommer jag även att redogöra för mina skivköp på festivalen. Fängslande läsning utlovas.
Jag skrev en lång harrang om festivalen som skulle läggas ut på Correns hemsida på lördagen. Men jag kan bara konstatera att någon på blaskan inte har gjort sitt jobb, för texten hamnade aldrig där.

Själv var jag bra nöjd med min trendspaning gällande cowboyhattar, så jag lägger upp den här istället.
Först i efterhand har jag sett att Mr Josefsson på sin Aftonbladet-blogg redan någon dag tidigare uppmärksammade cowboyhatt-trenden. Men jag tolkar det nu i efterhand som att vi båda har rätt!

Så var det den där trendspaningen på Sveriges otrendigaste festival. Den kan tyckas helt malplacerad, men faktum är att festivalpublikens klädsel säger mycket om framtiden. 2004 kryllade stället av Mötley Crüe-tröjor, mycket riktigt gav det eko runt världen och året efter återförenades bandet och spelade på Sweden Rock Festival.
I år är det svårare att se någon klar trend, Motörheadtröjor utgör liksom alla andra år grundstommen i besökarnas klädsel. Men det beror förmodligen på att bandet i år, liksom nästan alla år, även spelar på festivalen. Pajaströjor med tryck som ”Bevara negerbollen” och ”Born and raised in Knutby” lyser tacksamt med sin frånvaro. Istället verkar årets stora accessoar vara cowboyhatten. Och då menar jag i första hand inte den ironiska rosa cowboyhatten med gulligt ludd och blinkande lampor, även om den också förekommer, utan den ickeironiska klassiska cowboyhatten buren med stolthet på fullaste allvar.
Jag kan dock inte riktigt utläsa vad det innebär för framtiden. Kanske kommer Bon Jovi hit nästa år för en spelning med sin nya countrystil, eller så blir det något med Sebastian Bach, tidigare sångare i Skid Row, för om jag förstått det rätt håller han precis på att spela in en countryskiva. Där har vi det, framtiden är utstakad!

Kanske kommer alla hattar från det här försäljningståndet?

En spexarhatt och en ickeironisk hatt tittar beundrande på Lita Ford

Klassisk cowbojsare tittar på Voivod

Två cowboyhattar oberoende av varandra = trend

Sweden Rock, epilog

2009-06-07T18:38:00.003+02:00

Tjo kära läsare!
Nu är jag hemma.
Och jag kan lugnt påstå att magen är lite orolig. Kan bero på min frukost som bestod av en 5 Hour Energy och 50cl Pepsi.
För att lite senare följas upp av en ostfralla och risifrutti plus mjölk på Statoil i Mönsterås.

Nåväl, en liten avrundning av helgen måste jag ju kosta på mig. Festivalen har i vanlig ordning varit mycket trevlig, visserligen utan några totalt euforiska höjdpunkter förutom Voivod, men de totala genomklappningarna var också de få (Flogging Molly och Volbeat fick mig att se rött, men det visste jag ju redan innan, och Lita Ford fick mig att tappa en smula av min framtidstro och positiva livssyn).
Bloggosfären har inte direkt hållt igen vad gäller avslutande Heaven And Hell, jag nöjer mig med att säga att ljudteknikern som skötte Tony Iommis gurka borde få sparken, att bandet spelade för få låtar, och kanske framförallt för tråkiga låtar. Byt ut "TIme Machine" mot "TV Crimes" och peta in "Turn Up The Night" istället för någon av de nya låtarna.

I övrigt är jag extremt glad och nöjd över att ha fått skaka tass med min idol Thor, och att vi nu är bästa kompisar. Typ.
Fin signering av min artikel i Sweden Rock Magazine nr 60 blev det. Mina grymma skivor hade jag tyvärr glömt hemma, så det blev ingen signering av dem.

Och då kan jag ju passa på att flika in vad jag borde ha bloggat om redan i april, men latheten satte krokben. Köp Sweden Rock Magazine nr 60, jag har en tvåsidors-intervju med Thor och en ensides-intervju med gamle Accept-gitarristen Herman Frank. Nu finns ju tidningen inte längre i butikerna, men den som letar skall finna.

Middag/kvällsmat

2009-06-07T07:44:00.001+02:00

Sista måltiden på SRF 2009 intogs strax innan Heaven and Hell. Det blev falafelrulle i nanbröd. 50 spänn är fantastiskt prisvärt. Det är kanske inte en fest för ögat, men jösses så gott. Och varmt.

Hot Leg, med benet i gips.

2009-06-07T01:27:00.001+02:00

+ Justin Hawkins har sitt Hot Leg i gips/slalompjäxa. + Hot Leg spelar banal hårdrock i Queen och AC/DCs skola, utan ambitioner att förändra världen. + Justin H är numera smal och ser frän ut i läderoverall. + Justin H visar prov på självdistans och skön humor. - Inget att klaga på faktiskt. Skön spelning.

Electric Boys w/ Electric Toys

2009-06-07T01:20:00.001+02:00

Jag är egentligen inget större fan av Electric Boys, de har ett gäng grymma låtar och jag nöjer mig så. Men det finns några grejer jag gillar lite extra: - En trippel väderkvarn. - Ett minimalt trumset. - Conny Blooms hår. - Alla medlemmar är fortfarande smala efter dryga 20 års rockande.

Tattoo Jack hade semester

2009-06-06T17:31:00.003+02:00

Det bästa med att solen kommer fram är att jag får spana på tatueringar igen.
Jag får se så mycket spännande, så många ungdomssynder som i vanliga fall göms under bomull.
Den här tattoon till exempel, det är ju Hagbard Handfast, men helt vrickat.
galet.

Mer mat

2009-06-06T17:25:00.002+02:00

Jag vågade! Jag gick utanför ramarna, slog på stort och lassade upp åttio riksdaler för panerad ost, stekt potatis, tartarsås och lite sallad.
Ser bra ut va?!
Men kanske inte åttio-kronor-bra.
Plus att jag lackade lite på att mat-tanten lassade på potatis och sedan la tillbaka en bit, som att jag fått tillräckligt och att det inte gick att bjuda på 50 öre potatis extra.

Men salladen kändes 75% fräsch och maten smakade helt ok.
Men kanske inte helt värt 80 spänn.
Undra vilken sorts ost det var? Port Salut, pizza-ost, västerbotten?

Friskt vågat, men det gick inte hela vägen...

En lyckad parkering

2009-06-06T17:13:00.001+02:00

En nattlig parkering av den vassare sorten. Helst vill jag stå kvar tills ägaren/föraren kommer för att försöka komma loss. Notera att de två hjulen på förarsidan typ är i luften.

En bil och en folkmassa

2009-06-06T12:40:00.001+02:00

Det är torsdag, kl är 21, 34.000 personer befinner sig på SRF och 50 meter från oss spelar ZZ Top. Då får plötsligt den här kvinnan för sig att hon inte längre vill ha sin bil stående vid sitt mat/krimskrams-stånd utan vill köra därifrån. Smart? Sådär kanske. Fan vet hur det gick, jag la benen på ryggen.

Lunch

2009-06-06T12:31:00.001+02:00

Eller är det kanske brunch? I alla fall, kräftfylld tunnbrödsrulle, 60kr. Blasfemiskt god och med fräscha råvaror och snygga killar som säljer. Det hela nedsköljdes med te, 20kr. Visst, solen skiner just nu, men det blåser kallt och jag behöver värmen.

Vad ska jag äta nu?

2009-06-06T10:51:00.003+02:00

Helt plötsligt är det sista dagen på Sweden Rock Festival och jag känner att jag inte har ätit tillräckligt mycket mat.
Hur ska jag styra upp den sista dagen egentligen?
En Langos måste jag ju ha, och en tunnbrödsrulle med kräftstjärtar, och en falafelrulle i nanbröd, och färska pommes. Men det är ju samma grejer jag äter här varje år, varje dag. Hur ska jag kunna klämma in något nytt i den dieten? Och vad ska det i sånt fall vara? Någon sorts thaikäk kanske, eller pasta, eller kanske den där panerade osten jag gick förbi i torsdag. Dyr som kriget var den, men det måste ju betyda att den är minst lika god.

Och om jag ska ge mig ut på matäventyr, måste jag i sånt fall stryka någon av mina favoriträtter för att få plats i magen? Jag kanske får stryka ölen helt enkelt. Men jag har ju fem stycken (av ursprungliga åtta) kvar i bilen. Jag är helt oduglig på att dricka kan vi lugnt konstatera.

Dagens frukost blev i alla fall en besvikelse. Det visade sig att backstagefrullen bara var till för hårt arbetande ungdomar, inte slappa ackrediterade journalister/utsugare/getter så där blev det nobben. Festivalområdet var inte öppet ännu, så till slut föll valet på en våffla med sylt och grädde. Ser mumsig ut, men smakade stabbigt och tråkigt. Jag valde att inte äta upp hela för att spara plats till resterande matintag.

Lita Ford, vad hände?

2009-06-06T08:11:00.001+02:00

Lita Ford, min ungdoms drömkvinna (tillsammans med hon i Femme Fatale) vad pysslade du egentligen med igår? Din spelning kan vara bland det sämsta jag sett på SRF. Förmodligen försökte du vara sensuell. Skit i det i framtiden. Satsa på att rocka röven av oss istället. Kicka keyboardisten och ta in en andragura istället. Då kan du svassa omkring med gitarren på ryggen hur mycket du vill utan att det låter Modern Talking om musiken. Tack för ordet.

Thor visar stålet

2009-06-05T17:49:00.001+02:00

Thor visar stålet för publiken. Vad jag kan avgöra så kändes det äkta. Vikingahjälmen är dock återpress.

Sonisphere, Primal Scream??!!

2009-05-31T20:42:00.002+02:00

Metallica kommer ju till lilla Hultsfred den 18:e juli tillsammans med festivalpaketet Sonisphere. Ryktet/Festivalbussen.se säger att 50.000 biljetter är släppta, men någon rätsida på det hela verkar inte gå att få.

I alla fall. Jag har varit inne och spanat lite på Sonispheres svenska hemsida, och hela tiden läst att tyska tråkhårdrockarna Primal Fear ska spela. Men tydligen lider jag av dyslexi. För det är PRIMAL SCREAM som ska spela.
Jag må vara förlåten, för det känns ju aningens mer troligt att ett tyskt hårdrocksband skulle spela på festivalen, hur dåligt det än är. Hur i hela fridens namn kommer det sig att ett av indierocken/dansmusikens flaggskepp ska spela på en Metallicafestival?
Jag bara fattar't inte.
Men en sak är säker, jag ser hundra gånger hellre Bobby Gillespie och hans mannar än Röv Scheepers tyska tråkmånsar.

Övriga band på Sonisphere är The Hives (???), Mastodon, Anthrax (!), Machine Head, Lamb of God, Meshuggah och International Noice Conspiracy. Ytterligare två band ska presenteras.

Sweden Rock-pepp. Tyketto

2009-05-31T17:42:00.002+02:00

Men!
Sweden Rock Festival börjar om endast några dagar och jag är långt ifrån mentalt förberedd. Hur i hela fridens namn ska det här gå? Hur blir vädret, när spelar banden och hur mycket kläder behöver jag?

Nåja, bäst att skjuta på förtvivlan till morgondagen, och istället peppa på att Tyketto spelar. Torsdag 17.30 är det som gäller.

Samtidigt kan ni alla förundras över att Tykettos sångare Danny Vaughn tidigare var med i punk/hardcore-banden D.O.A. och Waysted. Krokiga är vägarna indeed.

Abe Lincoln Jr släpper skivor på låtsas. Tufft eller töntigt?

2009-05-30T20:27:00.002+02:00

Amerikanska konstnären Abe Lincoln Jr har kläckt värsta idén. Han ska starta ett skivbolag (Fugue State Records) och släppa skivor, på låtsas.
Egentligen är det konst.
Vete fan, tycker det låter bra konstig/töntigt.
Släpp skivor på riktigt istället tycker jag.
Till råga på allt vill han att du/jag/sinnessvaga ska skänka honom pengar till projektet.
Tycker även det känns ganska suspekt.

Och bara så ni vet, skivor på riktigt är konst på riktigt. Det behöver inte vara skivor på låtsas för att vara konst.

"So it will be just like following your favorite Punk Rock record label but its FINE ART!"
Eh, jag fattar inte riktigt.

Men det kanske blir asgrymt. Och jag är ju sinnessvag och går på det mesta, så jag lär väl köpa.

Läs mer och skänk pengar här

Hårdrockens 10 viktigaste huvudbonader. Nr 7

2009-05-26T17:59:00.004+02:00

Jag påbörjade ju en nedräkning över hårdrockens tio viktigaste huvudbonader. Det hela gick totalt i stöpet redan efter nummer 8, men nu är det nya tag som gäller. Ta mig fasiken.

De tre första placeringarna kan ni spana in här

Plats nummer åtta innehavs av Mike Muir i Suicidal Tendencies för hans bandana+keps-look. Naturlig fortsättning är ju då givetvis Brett Michaels i Poison och hans innovativa bandana+cowboyhatt-variant.
Huvudets motsvarighet till att ha hängslen och livrem. Och så är man dubbelt skyddad mot att omvärlden får syn på ens tunnhårighet.

Och som jag rapporterade här är dubbla huvudbonader inte det enda som Mike Muir och Brett Michaels har ihop, det är allt någon konstig/spännande/möjligtvis förbjuden samhörighet mellan de två:
Brett i Suicidal-tischa. Fränt!

Hericane Alice - Wild Young And Crazy

2009-05-25T12:43:00.003+02:00

Det var länge sedan, så nu är det banne mig hög tid för ett klipp med lysande men ack så förbisedd glam/sleaze/hair.
Klippet nedan visar bandet Hericane Alice från 1990, låten tagen från bandets andrasläpp, "Tear The House Down" på Atlantic Records.

Bandet bildades i Minnesota under namnet Hurricane Alice, släppte en självbetitlad och egenfinansierad skiva innan det drog till Los Angeles 1988. Där blev det namnbyte på grund av hot om stämning från LA-bandet Hurricane och en rad medlemsbyten.

När storbolagssläppet sjönk som en sten föll bandet samman. Och givetvis finns det en ny version av bandet år 2009, tre nya snubbar sammanhållna av frontmannen Bruce Naumann.

Men nedan rockar de som om världen låg för deras fötter, och det är ju precis så vi vill ha det!

Filmtajm - X-men Origins: Wolverine (2009)

2009-05-19T09:24:00.002+02:00

Lite skoj. Pava och jag var tydligen och glodde på Wolverine-filmen samma helg, men utan att se varandra.
Själv kände jag mig medelålders hela filmen igenom, "ujujuj vilken stark volym, kan de inte vara lite tystare". Krasch, boom, bang, morr, grymt, prick hela tiden. Jobbigt.

Inte heller movie maestro Pava var särskilt imponerad. Det känns stabilt tycker jag!

Här får man följa Logan som liten pöjk från 1854 till grovhuggen karlakarl/järv/get fram tills mutanterna släpps fria och stöter på flintollat som sedan tar sig an grupperna.
Där emellan bjuds det på action i fullt ställ. En del actionscener är riktigt snygga medans andra känns som en ända lång & utdragen fight från ett tv-spel, speciellt den fjantiga slutscenen som luktar Matrix-komplex lång väg. Själv diggade jag mest när Logan levde ”lilla huset på prärien” liv uppe i Kanada: jobbade som skogshuggare på dagen och tog en bärs och hånglade upp en skolfröken på kvällskvisten. Ett Skönt & behagligt liv som general Stryker sen satte Stopp för. Jävla glädjedödare!
Wolverine må vara den coolaste X-men snubben å Hugh Jackman ÄR Wolverine, så är det bara. Men rullen ger mig inte mycket. Den gör sig gör nog bäst för barn, inbitna Marvelnördar och muppar. Tyvärr så platsar jag inte i något fack längre….
Knappt två polisonger av fem!

Radiotystnad under två veckor

2009-04-15T18:48:00.002+02:00

Jag ska på semester.
så nu blir det tyst på bloggen under två veckor.

Visserligen har jag ju varit meget dålig på inläggsfronten här ett tag, typiskt då jag byggt upp en liten läsarskara.
Men va fasen. Det blir nya tag.

Nu fokus på Portland och San Francisco.
Jag gillar't!

Bon Jovi hotar att stämma coverband

2009-04-11T07:35:00.002+02:00

Bon Jovi, countrybandet från New Jersey, verkar sikta på helt nya nivåer av världsfrånvänd idioti i och med sitt senaste utspel.
De hotar stämma coverbandet Blonde Jovi

Bon Jovi verkar inte ha läst på hur det gick senast ett stort band försökte stämma sina fans. Metallica har ju tvingats slicka stjärt på sina fans ända sedan dess för att återfå respekten. Det har ju gått sådär.

Texten nedan har jag nallat från Metal Sludge som i sin tur har nallat den från Undercover.
Bon Jovi appears to have sunk to a new low - suing a covers band.

A legal letter from the law firm Blakely Sokoloff Taylor & Zafman to the girl group Blonde Jovi has surfaced and states, “It has recently come to our attention that your band is using the mark and name BLONDE JOVI in connection with live musical performances; more specifically, a Bon Jovi tribute band. Our investigation also uncovered that you are using BJP’s “Heart and Dagger” Logo trademark prominently on your website. Unfortunately, and despite the fact that our client appreciates the reverence that your band pays tribute to Bon Jovi, as a tribute band, our client nevertheless is charged with the duty of enforcing its trademark rights. In this regard, BJP cannot allow your band to use the mark and name BLONDE JOVI (or any other BJP trademarks), as such use creates a likelihood of confusion with our client, and capitalizes on the goodwill and reputation of its well-known marks”.

Is Jon Bon Jovi for real or does he well and truly have his head stuck up his own arse?

A girl-group playing in tiny venues who are paying homage to their heroes “creates a likelihood of confusion” with one of the biggest rock bands in the world.

This is arrogance at its greatest. Bon Jovi should be ashamed of themselves for putting their pitbull lawyers onto a group who obviously adore the band.

“In view of the above, we demand, on behalf of our client, that you and your band immediately (i) cease and desist any and all further use of the mark and name BLONDE JOVI, or any other mark or name similar to our client’s BON JOVI mark, in any manner”.

This line cracked me up. “We have no objection to your use of the word BLONDE as long as it is not used in combination with JOVI”.

If this is the attitude of Bon Jovi a cease and desist is definitely in order. Fans should cease and desist listening to their music, cease and desist buying their music and cease and desist going to their concerts.

Record Store Day, vilken tajming!

2009-04-10T09:59:00.003+02:00

Om 6 dagar åker jag till USA.
Två veckors semester. Portland och San Francisco.

Och som av en händelse är det Record Store Day den 18:e april.
http://www.recordstoreday.com
Massa happenings i tusen oberoende skivaffärer över USA.
8 st skivaffärer i Portland deltar, undras vilken/vilka jag ska gå till.

Kanske blir det Music Millennium där Queensryche signerar skivor, eller blir det Jackpot Records där Shaky Hands kommer att spela.

I alla fall tänker jag kämpa hårt för att lägga beslag på Slayers till femtusen exemplar limiterade specialsingel "Psychopathy Red".

Spännande!

Lär dig spela Fu Manchu-låtar

2009-04-09T08:01:00.002+02:00

Bob Balch, han den töntiga i Fu Manchu tillika gitarrlärare, har lanserat en ny hemsida, Play This Riff, där han visar hur man lirar gura till låtar från skivorna "The Action is Go", "King of the Road", "Eatin` Dust", "California Crossing", "Start the Machine" och "We Must Obey".
Åtminstone de tre förstnämnda är ju klockrena bidrag i stonerrocksvärlden.

Lite goa gästgubbar har han även lockat till sig, Nick Oliveri, Brant Bjork, Mike Watt och He Who Cannot Be Named bland andra och det är ju tufft.

Dessutom påstår Bobben att man kan önska sig låtar som han då tar sig an.

Sonic Ritual 7" köp nu!

2009-04-06T18:08:00.002+02:00

Jo förstår ni. Jag har återupplivat mitt skivbolag, Black Juju.
Splitter nytt släpp är Sonic Ritual 7", begränsad till 300 numrerade exemplar.
Snygg, bra, tuff. Precis som mig.

60 spänn inkl porto är det som gäller.
maila mig på gunnarssonPUNKTpelleKNAKELIBRAKAgmailPUNKT.com för vidare information.
Eller hysta helt enkelt in stålet via paypal till prexis samma epostadress.

Här kan ni även tipsa om vad jag ska släppa härnäst.

Nya Saxon suger hårt

2009-04-06T09:36:00.001+02:00

Jag har ju blivit någon sorts bloggarperiodare. Inte skött mina sysslor på en evighet typ.
Tänkte hetsblogga några saker jag tänkt på under den här månaden.

Som att nya Saxon-skivan är det sämsta jag har hört på evigheter.
Så trist att det mest brittiska bandet någonsin numera låter som tyskar.
Fy bubblan.

I mitt huvud var dock den här kritiken mycket mer underbyggd, men nu handlar det som bekant om hetsbloggning.

Myspace, storhetsvansinne och svikna ideal

2009-04-06T09:33:00.002+02:00

Fast det kanske är jag som är dum i huvudet. Som en gång i tiden fick för mig att Myspace var på gräsrotsnivå. Ett medel för de små banden att synas.
I sånt fall får jag väl be om ursäkt.

Men när Myspace skickar nyhetsbrev om Metallica och Måns Zelmerlöv känner jag bara uppgivenhet.

Dra åt fanders Myspace!

Tennishuliganer klär sig rätt

2009-03-11T20:55:00.002+01:00

Det spelades ju tennis i helgen som gick.
Sverige mot Israel.
Folk gick igång som på gamla tider, fast inte riktigt i glädje över att Stefan Edberg och boysen skulle sparka stjärt med någon blåbärsnation i den vita sporten.
Till råga på allt fick vi ju stryket av Israel i avgörande matchen.
Anyway.
Ungdomarna tog chansen till att kasta sten på polisbilar och bete sig som allmän pöbel. Givetvis.

Men jag måste säga att veckans asgarv går till killen på bilden nedan.
Kom nu ihåg att snubben protesterar MOT EN TENNISMATCH. Viktigt att ta på sig rätt tröja tänker han förmodligen (inte).
Dyker upp på demot iklädd BJÖRN BORG-TRÖJA!
WTF?
Jag garvar ihjäl mig!!

Filmtajm - Valkyria (08)

2009-02-27T18:23:00.002+01:00

Pava strikes again! Han har hämtat sig från gylfsprängarrocken.
Jämfört med mig känns det ju nästan som att snubben bor i biografen. Den här gången förstår jag, vem vill inte spana in Tompa Kryssning?!
Aha, den här snubben Stauffenberg som var på vippen att störta Hitler har helt gått mig förbi. Jag vet inte om det är min historia lärares fel eller det faktum att jag hellre satt längst bak & ritade kiss gubbar…
Hur som haver så har nu den 55-åriga händelsen från andra världskriget gått igenom Hollywood filtret.
Jag tar den korta versionen: Överste Claus Von Stauffenberg(spelad av Tom ”tvålfager” Cruise) blir illa tilltufsad nere i Nordafrika och ansluter sig sedan till den tyska motståndsrörelsen (Allå allå emliga armén, fast på riktigt). Slutmålet var att störta Hitler, sätta in operation Valkyria & sen ta över Berlin. Som sen skiter sig hejdlöst (nära skjuter ingen Hitler).
Det är det som är lite av problemet: att man visste hur det skulle gå innan man satte ner sin spinkiga röv i biofåtöljen. För riktigt så historielös är man inte trots allt.
Sen att Cruise inleder rullen med att snacka tyska i ca trettio sekunder för att sen gå över till engelska fattar jag inte riktigt vitsen med. Stör mig även på att prick alla nassar pratar med någon slags engelsk snobb accent. Trovärdighetsfaktorn sjönk ytterligare ett par snäpp!
Lägg sen till att rullen bitvis är ganska seg (biogrannen nickade till någonstans i mitten). Så mitt tips för att spara tid & pengar: se trailern! Jag tror banne mig att dom har lyckats klämma in alla göttigheter där.
Två hailande stumpar av fem

AC/DC, min alldeles egna recension

2009-02-21T17:46:00.002+01:00

Jahopp. Då har det gått ett gäng timmar sedan jag kom hem och fick vila ut efter min bussresa.
Dags att sammanfatta.
Att åka buss till konsert = ganska roligt.
+
Man träffar roliga människor som man i vanliga fall inte skulle komma i kontakt med (Different social stratas)
Bussen avgick 15 meter från mitt vardagsrumsfönster och stannade 100 meter från ingången till Globen. Mycket skönt.

-
Man träffar jobbiga människor som man i vanliga fall slipper ha kontakt med.
Bussen stannar alldeles för ofta och mesar fram i ett onaturligt tempo för motorvägen (= förmodligen lagligt).
Man får inte välja musiken själv.

Konserten dårå?
Jodå, den var precis som förväntat. Proffsig. Hyfsat storslagen, men ändå utan lökig extravagans. Låtvalet var givetvis mycket förutsägbart, enda överraskningen var Shot Down In Flames, en av mina absoluta favoritlåtar med bandet. FEM låtar från nya skivan är åtminstone två för mycket, men som tur är slapp jag något från Stiff Upper Lip och Ballbreaker. Det tackar jag för. Den animerade videosekvensen som visades under War Machine var helt sjukt uselt gjord. Ful som stryk.
Phil Rudd uppträdde som en levande död. Likt en australiensisk Peter Criss petade han stelt och råkoncentrerat på sina trummor. Det såg ut som att minsta tillstymmelse till liv i blick eller anlete skulle leda till total förvirring och felspel. Trist att den unge spjuvern i Baby Please Don't Go-klippet från Australiensisk TV 1975 verkar sjunga på sista versen, åtminstone som rockräv.
Bäst var framförandet av Let There Be Rock, kvällens ENDA riktigt ordentliga rockrökare. Jisses så bra de gjorde den. Hade de spelat Rocker också hade jag dyrkat för en kort stund.
Nu nöjde jag mig med att observera lite småkallt, men ändå på gott humör.
Jag reagerade dock på att det kändes lite glest bland folket på ståplats. Och en hel del stolar gapade tomma under konserten. Det var inga problem att komma riktigt långt fram under konserten.
Jag hoppas att det betyder att ett gäng svartabörshajar förlorade pengar på kvällen. Mitt krig mot dem fortsätter alltså.

AC/DC. Nu har jag sett er. Det är helt ok om ni lägger av nu.

Konstigt beteende

2009-02-20T23:45:00.001+01:00

Den här snubben har klippt sin Nordea-tischa lite extra på höger sida för att visa mer hud+tribal. Läckert.

Anatomiskt korrekt?

2009-02-20T22:03:00.001+01:00

Visst serru. Så där ser väl alla kvinnor ut...

Nå Pelle, hur är AC/DC egentligen?

2009-02-20T22:00:00.001+01:00

Jo fan, helt ok asså. Jag är ju inte den som klagar, men FEM låtar från senaste skivan? Crazy. Bäst hittills: shot down in flames!

Pang bom!

2009-02-20T20:49:00.001+01:00

Nu kör vi!

Snälla sluta.

2009-02-20T19:38:00.001+01:00

Förband är ett jävla otyg. Jag kommer ihåg den där härliga ungdomen när förbanden var något jag såg fram emot. Förmodligen var förbanden bättre då. Liiiitet plus för sångarens Robert Plant-komplex, i övrigt har jag tröttnat nu. Nästa!

Feeling Horny?

2009-02-20T18:54:00.002+01:00

I am the god of hellfire, and I bring you fire!

Pava visar upp kvällens bästa inköp. Eller hur var det nu?

Goth?

2009-02-20T18:27:00.001+01:00

Visst ser det gott ut, eller? Denna rätt är tillagad med kärlek, förstår ni.

Rock'n'Roll Soldiers

2009-02-20T17:38:00.001+01:00

Ja, ni hajjar ju läget...

Alkohol ej tillåten på bussen

2009-02-20T17:07:00.001+01:00

Då alkoholförtäring icke är tillåten på bussen såg vi till att endast medföra de finaste råvarorna.

Dress code

2009-02-20T16:55:00.001+01:00

Rätt klädd för tillfället. Gylfsprängarrock to the strumpläst alltså!

På väg till AC/DC

2009-02-20T16:11:00.002+01:00

Angry Samoan och Pava visar vad de tycker om Brian Johnson. Bussen kör långsamt, någon har valt ut en trött sentida AC/DC-bootleg där publiken inte kan klappa i takt. Jobbigt.

Vinyl är skönt

2009-02-18T09:49:00.002+01:00

Vinyl är ju skönt och trevligt på alla sätt.
Från omslag till hela upplevelsen med att vända sida.

Men exakt hur skivorna tillverkas har i alla fall jag dålig koll på (trots mitt tidigare liv som skivbolagsdirektör).
Så här kommer två korta och pedagogiska klipp som berättar allt du vill veta om pressning av vinylskivor.
Visst ser det grymt ut!

SJ SJ gamle vän

2009-02-10T13:08:00.002+01:00

Att tåga med SJ ger mig alltid ett brett leende på läpparna.
Det vill säga när de väl släpper på mig på tåget.
AMATÖRER!

För den som inte orkar klicka på bilden så berättar jag här att tåget är stabila 2,5 timmar försenat. Tack så mycket.

Witchcraft + Graveyard, gu så bra!

2009-01-30T23:58:00.002+01:00

asgrym bild tagen av mig

Präxis hemkommen från Skylten i Linköping och kvällens konsert med Graveyard och Witchcraft.
Jädrar i min lilla boombox vad bra det var.
Witchcraft hade publiken i sin hand från inledande "No Angel or Demon" till avslutande "If Crimson Was Your Color".

Äntligen har jag fått se Graveyard och Witchcraft live. Det kändes gott.
Tack till alla utbölingar som kom till Linköping och förgyllde kvällen.

Bonuspoäng för att Witchcraft har en basist som ser ut som en ung David Gilmour!

Edguy = kärringband. Här är beviset

2009-01-30T15:36:00.002+01:00

Det har väl egentligen aldrig rått någon tvekan om att Edgay är ett töntigt fruntimmersband. Om jag får säga så med glimten i ögat utan att förarga några kvinnor.
Tyskarnas spelning i Stockholm är flyttad från Arenan till den mindre lokalen Klubben. Här är tyskarnas förklaring:

When Tobias found out that the show will take place in exactly the same
room they played on the last tour and remembered the odd feelings he had
when being on stage he had a student of supernatural science investigate
the place and he attested that there are several subterranian water veins
crossing right under the stage. Besides that Tobias who is a practising
Feng shui-ist could not accept putting the stage vice versa to the other
side of the stage. He willingliy accepted to play Klubben though and
apologizes for the inconvenience.

OKEEEJ. Vattenledningar och en scen som inte får flyttas pga Feng Shui.

jojo, ytterligare ett sätt att säga "vi har inte sålt tillräckligt med biljetter och måste byta lokal".
Så fint sagt.

Jag säljer mig på Tradera...

2009-01-27T09:40:00.003+01:00

Jag och Fru Gunnarsson rensar ganska hårt i skivhyllorna.
Så nu finns det en hel del godbitar att införskaffa från oss på Tradera.
Följ den här länken för att se vad säljare Pshevil kränger till högstbjudande:
http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=266230&listtype=0

Bara bra och intressanta grejer givetvis, och de är alla priced to sell så att säga!

Hårdrockens tio viktigaste huvudbonader. Nr 8.

2009-01-23T15:38:00.004+01:00

Det är nästan så jag ångrar att den här kommer så tidigt som åttondeplats.
Finns det någon stil som är så förknippad med ett band och en människa som bandana PLUS uppvikt keps?
Helst då i kombination med latinogangster-looken.
Mike Muir, sångare i Suicidal Tendencies, arg kille, bra kille, snygg kille.
Fy bubblan vad tuff han är.
Och jag är inte det minsta ironisk.

Ni ser ju här:

Nu undrar jag bara:
När i hela fridens namn kommer nya skivan!!??

Jag är bra sugen på den här kepan. Men givetvis var det en New Era limited edition kan bara köpas från japan-tjofräs. Så den missade jag.

Filmtajm - Death Sentence (07)

2009-01-23T08:14:00.003+01:00

Pava har sponsrat den lokala rulluthyraren. Det tycker jag är bra. Ännu bättre att det rör sig om en kvalitetsrulle med favoriten Kevin Bacon. Snubben bär ju upp en av filmhistoriens bästa prestationer, Tremors!
Death Sentence ligger även inne med en asgrym filmposter, så jag blir mäkta peppad!

Den här rullen har snart två år på nacken och den har gått ganska obemärkt förbi. Jag hyrde den dels på grund av omslaget (American Psycho vibbar) och dels på ett gammalt tips på ett livsstilsforum (Häj Fritzo).

Nick Humo (danskungen Kevin Bacon) lever lyckliga familjen med fru, två tonårssöner och ett stabilt kneg som försäkringsagent i någon klinisk förort. Allt vänds upp och ner när Nick blir vittne till hur hans äldsta son blir brutalt mördad av ett gäng (invigningsmord) på en skitig mack.
Nick inser snart att ynglingen som utförde mordet kommer att komma riktigt lindrigt undan så han släpper fallet och kör på klassikern ”Don´t get mad get even”.
Ganska snart blir han varse om att det inte är några duvungar som han har gett sig på utan fullblodspsykopater/pundare från helvetet och han har skrivit på sin egen dödsdom.

Om man släpper att det inte är så värst trovärdigt kan man verkligen njuta av spänningen och underhållningsvåldet. För ja menar, när blev en försäkringsagent-svenne rena Rambo och prickskjuter bättre än en hel armé med blodtörstiga drägg? I och för sig har jag alltid hävdat att motivation slår klass (sportklyscha), men ändå!
För det är full rulle, man kan verkligen inte klaga på spänningen och underhållsvåldet här. Man känner verkligen med Baconet som i slutet av rullen ser ut som en blandning av Travis Bickle (Taxi Driver) och Sineád O´Connor. Det är ganska skönt med att det är sparsmakat med moralkakor och PK. Utan han bara plöjer på, ända in i kaklet!
Så till slut sitter man där och slår på soffkuddarna och skriker: Ge dom jävlarna vad dom tål!
Underhållningsvåld och samtidigt få ut lite aggressioner, perfekt!
Fyra nedblodade pavor!

Freaks and Geeks, Squeezebox

2009-01-22T15:33:00.002+01:00

För tillfället är jag helt fast i TV-serien Freaks And Geeks.
Har redan börjat ema över att det bara gjordes en säsong och att jag snart sett alla 18 avsnitt.
Just den här biten har jag skrattat mig tokig åt.
Mamma och pappa Weir lyssnar på "The Who By Numbers" för att bestämma om deras 15-åriga dotter ska få åka på konserten eller inte.
Humor!

Lars Winnerbäck

2009-01-22T14:22:00.002+01:00

Det beror ju heeelt på VEM man frågar...

Hårdrockens tio viktigaste huvudbonader. Nr 9.

2009-01-21T14:10:00.006+01:00

Ingen mening med att såsa. Här är det dags för plats nummer 9 över hårdrockens tio viktigaste huvudbonader, nämligen:

Paul Stanleys kärringperuk.

Jag förstår inte riktigt. Paul Stanley, som igår fyllde 57 år, har hår. Gott om det. Över hela kroppen. Det ser bra ut till på köpet. Visserligen kan jag inte garantera att allt är äkta, men på osminkade vimmelbilder ser man tydligt att snubben har hela huvudet fullt med hår.

Ändå trilskas han med att kränga på sig en peruk i samband med att sminket åker på. Och av någon outgrundlig anledning liknar peruken inte alls den frisyr Pålle sportade under Kiss kreativa höjdpunkt 1976. Istället ser den ut att vara köpt på Buttericks, tantavdelningen.
But why?
Anskrämligt.

Här kommer lite bonusbilder på folk som det gått perukrykten om under många år. Sant eller falskt lägger jag inte någon värdering i.

Don Dokken (i mitten). Klart det måste vara grabbens egna hår, varför skulle någon vilja skaffa en peruk som ser så risig ut.

Ritchie Blackmoore

Och så vill jag även slå ett slag för Carmine Appice. Snubben är grym, och King Kobra är ett av mina favoritband. Men huvudbonaden ger inte direkt signalen ”äkta vara”

Hårdrockens tio viktigaste huvudbonader. Nr 10.

2009-01-20T12:37:00.004+01:00

Listor är skoj.
Och nu jäklar ska det listas. Viktiga huvudbonader. På hårdrockare.

Jag börjar givetvis nedifrån och det är Klaus Meines lökiga läderkeps som kniper tiondeplatsen.

Ibland händer det att Klaus Meines nuna dyker upp i mitt huvud och han har alltid på sig sin fula läderkeps. Jag inbillar mig ibland att kepan har följt med Klasse under hela hans karriär, tillsammans dubbelhäftande tejp över flinten.

Men det räcker med en liten bläddring i skivsamlingen för att konstatera att så inte är fallet. Visst är barret lite tunt redan 1978 och på konvolutet till "Taken By Force", men Klaus Meine uthärdar faktiskt med förändringens vindar i hårmanen genom hela åttiotalet. Det är inte förrän på 1990 års "Crazy World" som kepan dyker upp på bandfotot på baksidan av skivan.

Men allt sedan den dagen har den tydligen inte lämnat Klaus Meines lilla huvud. Har någon sett honom utan keps efter det??

Klaus Meines tantiga läderkepa är given på listan över hårdrockens viktigaste huvudbonader.

Värt att notera är att Klaus Meine har en farlig konkurrent i sitt eget band. Ynglingen Matthias Jabs kör dock ett lite tuffare stuk. Helt i linje med hans personlighet.

Such Hawks, Such Hounds, DVD-releasen behöver din hjälp!

2009-01-14T18:54:00.002+01:00

Jag fick ett mail på min Myspace-sida. Det kommer från John Srebalus, regissören till stoner/flumrock-dokumentären Such Hawks, Such Hounds.
Pengarna är tydligen slut.
Men vi kan hjälpa till så dokumentären får den (av mig efterlängtade) välförtjänta DVD-releasen.

Such Hawks, Such Hounds på Myspace.

och här är meddelandet.
Se så, öppna din virtuella paypal-pung och skänk en slant!

Nearly three years after the start of production, Such Hawks Such Hounds is readying for a long-awaited DVD release. Director John Srebalus (that's me) and Co-Director Jessica Hundley have financed the film solely through our own contributions. We've now exhausted all possible sources and are far short of the funds needed for licensing, mastering, authoring and manufacturing -- the final set of expenses that will bring this thing in for a landing. We plan to self-release the DVD in January, again through our own personal contributions... and hopefully yours.

PLEASE HELP WITH A DONATION. No amount is too small. All contributors will be listed in the film's end credits. Contributors of $45 or more will receive a copy of the DVD. (Make sure your PayPal account info includes a shipping address.)

To donate, click on the ChipIn widget on our page, or PayPal directly to longsongpictures@gmail.com

Thank you for your support.

Vilket mojje...

2009-01-14T14:45:00.003+01:00

Mojje, i form. Nog fasen trodde jag att jag skulle hitta roligare bilder när jag bildgooglade på "mojje". Men icke.

Let’s Dance kollar jag ju inte på. Men löpsedlarna kan jag inte bortse ifrån när jag spatserar på stan.
Verkar som lintotten Mojje Johansson fuskat med barmarksträningen.
Aftonfabeln får till det så fint, ”Mojje dansade med döden i fredags – utan att veta om det”.
Hoho. Jag säger då det.

Jag frågar mig dock vad som är värst:
- att kallas Mojje (ack du grymma uppväxt)
- vara barnprogramledare i TV4
- ständigt ha träningsoverall (även i Let's Dance??)
- styra upp en hjärtattack vid 36 års ålder och bli fnissad åt av en hel nation (minus mamma) för att man har sjukt kass kondition.

Teach Children To Worship Satan!

2009-01-09T07:40:00.003+01:00

Hin Håle vilken urmysig leksak jag hittade i realådan på ICA Maxi.
Mer ondska till barnen tack!

Filmtajm - Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret, Igen (08)

2009-01-08T20:00:00.004+01:00

Det fick bli en bild på gamla filmen, den nya var klippt omöjlig att hitta en vettig bild på.

Pava, jag beundrar honom. Han nöjer sig inte med vad andra tycker om en film. Nej, han ska banne mig själv placera sin rumpa i biografstolen för att bilda sig en egen uppfattning.
Även när det gäller en så unisont sågad kalkon som Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret, Igen.
Läs hans recension nedan:

Den första ”Vi hade i alla fall tur med vädret” som snart fyller trettio bast får väl räknas som en svensk komediklassiker. Visst har den sina brister, men den knappa timmen är fullspäckad med igenkänningskomik, finfina sketchliknande scener och sköna Oneliners (något den nya helt saknar). Jag kan komma på mig själv när jag knatar omkring på stan och hasplar ur mig citat som: ”Varför kan inte du ta dagens som alla andra?” eller ”Så ska dom tas…”
Å bara en sån sak som att man kan höra Ace Frehleys sköna fyllestämma är väl ett kvitto på kvalité och bra omdöme om något!

Nu var det alltså dags för en uppföljare: husvagnen är utbytt mot en husbil, Göstas bästa kompis dukar under samma dag som pensionen är uppnådd och Gösta har hemorrojder. Inte mycket att skriva hem om med andra ord. Hade det inte varit för Gösta, som gestaltas ypperligt av Rolf Skoglund (en tragisk men skön filur, en svensk Homer?), hade rullen blivit ett totalt haveri. För manuset är tunnare än isen på sjön Boren och framför allt så är det på tok för glest mellan fnissandet, några stora skrattsalvor blir det aldrig tal om.

Nä, jag blir rent av förbannad hur jävla illa dom har förvaltat det här kulturarvet. Nu är det jag som går å sätter på originalet och förtränger att jag har sett den här meningslösa smörjan.
1, 5 tragiska pavor av fem.

Dennis Lyxzén, bildbevis

2009-01-08T12:49:00.002+01:00

"Alla" ni som googlat på "Dennis Lyxzén flickvän" och hamnat på min blogg. Följ den här länken till bloggosfärkollega Christoffer Röstlund Jonssons blogg Can't Hate Enough för bilden/texten jag vet att ni är ute efter.

Du som googlade efter "David Sandström flickvän" och hamnade hos mig har jag dock inte någon länk till. Men du bör förmodligen söka hjälp...

The Hold Steady - Stay Positive, bäst just nu!

2009-01-08T08:28:00.002+01:00

Det känns som att jag befinner mig i ett musikaliskt vakuum för tillfället.
Förmodligen en reaktion på alla års-bästa-listor jag slitit som ett djur med.
Men en låt som jag inte kan lyssna mig trött på just nu är "Stay Positive" med New York-bandet The Hold Steady.
Att de namedroppar lite gammal hederlig old school hardcore gör ju att jag faller pladask, trots lite farliga Springsteen-vibbar.
Tack till Mattias för tipset!

Läs texten här och glo på den snygga videon nedan:

Stay Positive
i've got a lot of old friends that're getting back in touch
and it's a pretty good feeling yeah it feels pretty good
i get a lot of double takes when im coming round the corners
and its mostly pretty nice its mostly pretty alright
'cause most kids give me credit for being down with it
when it was back in the day back when things were way different
when the Youth Of Today and the early 7 Seconds
taught me some of lifes most valuable lessons
there's gonna come a time when the scene'll seem less sunny
it'll probably get druggy and the kids'll seem to skinny
there's gonna come a time when shes gonna have to go
with whoevers gonna get her the highest
there's gonna come a time when the true scene leaders
forget where they differ and get big picture
cause the kids at their shows, they'll have kids of their own
the sing-a-long songs'll be our scriptures
we gotta stay positive
we gotta stay positive
we gotta stay positive
we gotta stay positive
when the chaperone crowned us the king and the queen
i knew that we'd arrived at a unified scene
and all those little lambs from my dreams
well they were there too
cause its one thing to start it with a positive jam
and its another thing to see it all through
and we couldn't of even done this if it wasn't for you
we gotta stay positive
we gotta stay positive
we gotta stay positive

2008 års bästa skivor

2009-01-05T18:10:00.002+01:00

Jag har varit så koncentrerad på att plocka ut de 25 bästa låtarna från 2008 att skivorna har kommit i skymundan lite. Eller så är det helt enkelt så att skivåret 2008 har varit lite skralt.
Anyway, att plocka ut 10 stycken skivor är i alla fall inte något problem. Och här kommer de:

1.Brant Bjork – Punk Rock Guilt
Visst kan man säga att Brant Bjork gör samma skiva gång på gång, kanske till och med samma låt gång på gång. Men jag ser det som en nedrans tur att han valt en så pass bra skiva/låt att återanvända. I vanliga fall brukar jag lyssna på en ny Brant Bjork-skiva några gånger och snabbt konstatera att det inte är lika bra som det brukar vara. Sedan ett år senare inser jag att skivan ifråga faktiskt är helt jädra suverän. Eftersom jag konstigt nog lär mig av mina misstag så satte jag igång att lyssna som en tok på den här skivan bara för att snabbspola minna sinnen ett år. Och visst funkade det. ”Punk Rock Guilt” är asbra. Inte en dålig låt. Grymt skönt sväng, och total avslappning hela vägen.

2.Jenny Lewis – Acid Tongue
Till att börja med en besvikelse. Den skiljer sig ju en hel del från hennes tidigare mycket rockigare och mer fartfyllda skiva ”Rabbit Fur Coat”. ”Acid Tongue” är mer country, folk och flum. Egentligen började jag inte att uppskatta den förrän efter hennes konsert i Stockholm i höstas. Grymt bra spelning som öppnade mina öron för flera av de lugnare låtarna på plattan, som ”Black Sand” och titelspåret.

3. Dead Meadow – Old Growth
Flum, flummigare, flummigast. Men ändå med melodier och sånt som kan liknas vid refränger. Dead Meadow är en skön följeslagare i hörlurarna, en god vän i mörkret. Någon man alltid kan lita på.

4.I Are Droid – I Are Debut
Debutplatta från I Are Droid där åtminstone sångaren tidigare figurerade i stonerbandet Lowrider. Rejält otrendig musik om ni frågar mig, inget jag hade satt några pengar på att skivbolaget Razzia skulle släppa. Som en korsning mellan Queens of The Stone Age och I Love You But I Have Chosen Darkness. Och med klockren melodikänsla. Jag gillar't skarpt!

5.Mogwai – The Hawk Is Howling
Givetvis. Mogwai har hittat tillbaka till god “Come on Die Young”-form. Mycket, mycket trevligt.

6.Okkervil River – The Stand-Ins
Ytterligare ett band som jag mer eller mindre givit upp hoppet om då de på senare skivor har börjat sacka. Men här är det återigen fantastisk och desperat popmusik som ljuder ur högtalarna.

7.Moss – Sub Templum
Stenkross! Brittisk doom av det extrema slaget. Det går sannerligen inte undan. Men gitarrljudet pulveriserar allt i sin väg. Det är tillräckligt för mig.

8.White Rainbow – Zone
Bakom namnet White Rainbow hittar vi Adam Forkner från Portland, Oregon. Han driver CD-r-lableln Yarnlaser. Hur det låter? Ja. Långsamt, böljande, finstämt. Ödsliga men vackra ljudlandskap som gör dig melankolisk och glad. Det kan behövas ibland.

9.Black Mountain – In The Future
Skäggiga män, och en kvinna, från nordvästra USA blandar sjuttiotalsrock med indie och skapar som vanligt dödsskönt lir i den flummigare skolan.

10.RTX – JJ Got Live RaTX
Jennifer Herrema var tidigare del av indierockbandet Royal Trux som bitivs imponerade på mig med schysst Deep Purple-sväng. Nu när hon fortsätter på egen hand visar det sig att det var Jennifer Herrema som låg bakom hårdrocksvibbarna. RTX är en utmärkt blandning av sjuttiotalsrock, åttiotalssleaze och nittiotalsindie. Jädrar i min lilla låda vad det rockar!

The Spirit

2009-01-03T19:40:00.002+01:00

Jomenvisst har jag varit på bio och sett The Spirit.
Jag är ju ett stort fan av regissören Frank Millers tidigare film "Sin City" och alla hans äldre seriealbum såsom "Ronin", "Elektra Assassin", "Sin City", "Daredevil" med flera.
Jag är även mycket förtjust i Will Eisners gamla tecknade serietidning "The Spirit" som gavs ut mellan 1940 och 1962.
Visserligen har jag ganska länge varit orolig över att filmatiseringen av den ganska töntiga serien "The Spirit" skulle bli en allt för modern och tuff historia. Och det visade sig ju stämma ganska bra.
Tyvärr är det lövtunna manuset och den bitvis mycket kassa skådespeleriet filmens riktiga akilleshäl.

Filmen får även oväntad hjälp av den svenska översättaren som borde få stå i skamvrån och be om ursäkt 1000 gånger.

Jag trodde det var ungefär 20 år sedan som man slutade ge karaktärer svenska namn, Big Ben blev The Thing, Gröna Trollet blev Green Goblin, Järven blev Wolverine, Spindelmannen blev Spider-Man, Läderlappen blev Batman och så vidare i all oändlighet. Men där misstog jag mig visst.
En av filmens lättklädda donnor går under namnet Plaster of Paris. Men det kan hon tydligen inte få heta på svenska. Istället begåvas hon med namnet Pain Riche. Ni vet brödet. Brödet som inte ens finns i Frankrike, utan som enligt legenden var ett påfund av stjärnkocken Tore Wretman när han lanserade ett nytt bröd på sin restaurang Riche någon gång för typ 50-60 år sedan.
Sicken nedrans odugling till översättare.

Och tyvärr var ju inte filmen mycket bättre heller.

2008 års skivbesvikelser

2009-01-03T19:35:00.003+01:00

Här kommer en liten lista på de skivor jag hade höga förhoppningar om förra året. Förhoppningar som grusades. Det behöver visserligen inte betyda att skivorna ifråga är usla, det betyder bara att jag hade förväntat mig så mycket mer av ett favoritband.
Alice Coopers "Along Came A Spider" borde givetvis vara med här, men där är jag sur och tvär PÅ RIKTIGT, så den vill jag helst inte tänka på överhuvudtaget. Listan är som följer:

1. Tristess – Hög och Låg Blues
Helt ofattbart att bandet som gjorde braiga sjuan ”Bara Rock’n’Roll” och den helt fantastiska debutplattan som jag på rak arm inte kommer ihåg vad den heter nu släpper en fullängdare bestående av tråkig fismusik. Vad har hänt? Nu gör de tyvärr skäl för sitt namn.

2. The Dirtbombs – We Have You Surrounded
Mick Collins och hans The Dirtbombs har genom “Ultra Glide In Black” släppt en av de bästa coverskivorna någonsin. Uppföljaren "Dangerous Magical Noise" höll inte samma klass men lyckades ändå övertyga mig till slut. Men nu är det slut på tålamodet. ”We Have You Surrounded” innehåller bara en (1) låt värd namnet The Dirtbombs, den heter ”Ever Lovin’ Man” och håller tempot uppe på hedersamt sätt. ”Wreck My Flow” hänger nästan på. Men sen är det sorglig lyssning. Trött, långsamt och utan någon som helst nerv.

3. Supersuckers – Get it Together
Det var visserligen rätt länge sedan Supersuckers gjorde något klockrent, men nu tänker jag inte se mellan fingrarna längre. Det här är på tok för gubbigt! Jag ser albumtiteln som en uppmaning till bandet, skärp er för bövelen!

4. Satyricon – The Age of Nero
Spela snabbare!!

5. The Wildhearts – Stop Us If You Heard This One Before
Denna coverskiva är egentligen inte dålig. Descendents, Fugazi med flera tolkas på ett klanderfritt sätt. MEN! Ett fantastiskt band som The Wildhearts ska inte hålla på och pilla med menlösa coverskivor, de ska skriva och spela in egen kick-ass musik. Tack.

6. Judas Priest – Nostradamus
Varför måste band få storhetsvansinne? ”Nostradamus” är skittrist att lyssna på. Det är bara att hålla tummarna för att det blir en motreaktion och att nästa skiva rockar lika hårt som ”Painkiller”.

7. Jucifer – L’Autrichienne
Förra skivan ”If Thine Enemy Hunger” var bra. Det är inte nya ”L’Autrichienne”. Splittrat, ofokuserat och allmänt mögigt. Och då spelar det ingen roll att paret Edgar Livengood och Amber Valentine är snygga och mer eller mindre lever i en turnébuss. Jag vill inte lyssna ändå.

8. Eagles of Death Metal – Heart On
Långa låtar, långsamt tempo. Precis så jag INTE vill ha mitt Eagles of Death Metal.

9. Danko Jones – Never Too Loud
Vad i hela fridens namn har hänt här? Danko Jones har gjort en RIKTIGT trist skiva. Titeln är sjukt passande, för den här skivan blir sannerligen aldrig ”too loud”. Din morsa skulle gilla de akustiska gitarrerna.

10. AC/DC – Black Ice
Sega låtar, töntiga texter och asfåniga låttitlar. Visst det är väl ungefär vad man väntar sig av AC/DC numera, men någon måtta på tramseriet får det väl ändå vara. Ska det vara så svårt att gasa på lite?

Årets bästa låtar

2008-12-29T18:40:00.002+01:00

Hej gott folk.
Så här mot slutet av året tillhör det ju god sed att lista grejer. Så det tänker jag göra de närmaste dagarna.
Jag startar med min maffiga lista över årets 25 bästa låtar.
Komplett med nedladdningsmöjlighet.

Jag umgås med ett gäng glada musikälskare och en gång om året träffas vi för att dela med oss av årets bästa låtar. Det är skitsvårt för mig, jag är ju hårdrockare och gillar hela album. En bra låt kan vilken klant som helst snickra ihop, det svåra är ju att göra ett helt album som glänser.
Men jag kämpade som ett svin och fick lyckades så skilja agnarna från vetet och här är listan över Pelles 25 bästa låtar år 2008.

Ladda hem här.
ID-taggarna är i topptrim, så släng bara in i iTunes.

Och så låtlistan för den som inte gillar överraskningar.
1 Nitad - Sök & Förstör
2 Henry Fiat’s Open Sore - Phil Spector Kill Kill
3 The Haunted - Moronic Colossus
4 Disfear - Get It Off!
5 Jay Reatard - Hiding In My Hole
6 The Dirtbombs - Ever Lovin’ Man
7 The Night Marchers - Jump In The Fire
8 Motörhead - Runaround Man
9 RTX - How’d You Do It
10 I Are Droid - Bring Your Machines
11 Brant Bjork- Born To Rock
12 Dead Meadow - What Needs Must Be
13 Om - Gerbel Barkal (Version)
14 Serpentcult - Arkanum
15 Sons & Daughters - Chains
16 David Sandström Overdrive - These Are The Days
17 Okkervil River - Pop Lie
18 Death Cab For Cutie - I Will Possess Your Heart
19 Jenny Lewis - The Next Messiah
20 Early Man - Sinking The Blade
21 Annihilation Time - Bad Luck
22 Moss - Gate III: Devils From The Outer Dark
23 Black Mountain - Bright Lights
24 Endless Boogie - Gimme The Awesome
25 Mudhoney - I’m Now

Suicidal For Life

2008-12-29T15:26:00.002+01:00

Oj oj!
Jag har ju försökt lova mig att sluta samla på vinyl-leksaker och istället hålla mig till vinylskivorna.
Men det här kan jag ju inte bara låta smita undan.
Suicidal Tendencies Be@rbrick.
Så nedrans tufft.
Jag skulle vilja påstå att den piskar Darkthrone-be@rbricken på fingrarna (om än marginellt) och sparkar stjärt med Kiss-be@rbricksen.
Och en 400% till på köpet. gotta have it!

Johnny Crash - Hey Kid

2008-12-28T21:03:00.003+01:00

Johnny Crash är från USA och bildades 1987. 1990 släpptes debutalbumet "Neighbourhood Threat" och låten "Hey Kid" är singel och videospåret från albumet.
Bandet droppades av Columbia innan andra skivan hann släppas, och nyrekryterade medlemmarna Matt Sorum och Dizzy Reed försvann till Guns'n'Roses.
"Hey Kid" är en äkta sleaze/glam/rock-rökare med hockeykörer och AC/DC-rivig röst. Min kopp med te helt enkelt.
I år släppte Johnny Crash med 18 års försening sin andra platta, den heter "Unfinished Business" och är värd era öron.

Pandemonium släpper sig, gratis!

2008-12-10T21:14:00.002+01:00

Lundabandet Pandemonium har valt att släppa sin senaste skiva "Whispers" för gratis nedladdning.
Så simma över till deras hemsida och sladda hem skivan.
Stöd deras spridning av kultur, och så går ni och ser en spelning med dem istället.

Gott initiativ som i övrigt brukar funka bäst när redan etablerade megaband ger sig på idéen, så jag hoppas det funkar även för Pandemonium.
Men det skadar nog inte att lägga upp ett gäng torrents också, för det är ju där dagens musikintresserade ungdom kollar först.

Gradvall skriver smart om fildelning

2008-12-08T19:58:00.002+01:00

Gradvall har i sin krönika i Dagens Industri fredagen den 28:e november föga förvånande skrivit initierat, smart, tänkvärt och väl underbyggt om fildelning och kulturkoftor.
Med rejäla exempel på tidigare omvälvningar inom massmedia sätter han den nuvarande debatten i sitt rätta perspektiv.
Plus att han fick mig att köpa november-numret av Wire.

Tack Janne!

LÄS HÄR!

The Devil's Blood är ju bedrövliga!

2008-12-07T19:09:00.002+01:00

Nu måste jag sätta ner foten och styra upp den allmänt rådande villfarelsen att belgiska The Devil's Blood skulle vara något värt din dyrbara lyssningstid.
Överallt jag styr min blick i bloggosfären hyllas de utan minsta antydan till ironi. Och den svenska recensentkåren verkar helt ha tappat konceptet när de överöser bandet med superlativ och goda betyg.

Själva grundbulten till varför alla tycker att bandet är så bra verkar vara för att de påminner om Roky Ericksons gyllene år under tidigt åttiotal när skivan "The Evil One" släpptes. Samma känsla, samma samhörighet med de onda krafterna osv.

Ursäkta mig kära kollegor där ute. Ni kan för bövelen inte mena allvar? Nu har jag lyssnat på The Devil's Bloods nya EP "Come, Reap" ett gäng gånger och det finns inte en sekund på den som har ens det minsta samröre med Roky Erickson. Att de totalt slaktar hans "White Faces" borde inte lyftas fram utan så fort som möjligt sopas under mattan, tillsammans med den hemska sången.

Vad låter det som då? Jo det ska jag tala om för er. Ronnie James Dio (runt "Lock Up The Wolves") sitter på kafferep med Helloween (runt "Chameleon") hemma hos Asia. Där lyssnar de på "The Heat Of The Moment" på repeat och försöker göra något lika bra. Det misslyckas hela tiden.

Här hade jag tänkt bjuda på en jämförelse. Men The Devil's Blood är tydligen så dåliga att det inte går att hitta några livematerial med dem. De är faktiskt så dåliga att jag inte ens lyckas lägga upp bilden på dem i det här blogginlägget. Men för all del, gå till Tantogården i Stockholm den 13:e december och se dem spela.
Här kommer lite av guden Roky istället.

American Idols kärnpublik

2008-12-02T15:06:00.002+01:00

Alltså.
Kolla det här klippet.
Jag tittar inte på American Idol, Svenska Idol eller något annat lands idol.
Men det är tydligt att det framkallar vissa känslor hos sin kärnpublik.
En kärnpublik som jag på alla sätt är långt ifrån, tack gode satan.

Audrey Hepburn = tuff

2008-12-02T14:49:00.003+01:00

När jag tänker på Audrey Hepburn är det lätt hänt att jag ser en något töntig mes för mitt inre.
Jag tänker inte på en tuff brud som kör improviserad dans i en fransk opiumhåla iförd kroppsstrumpa.
Men här är det.
Från trevliga filmen Funny Face.
Verkar dock som snubben har filmat en tv-skärm, så ha överseende med kvallen. Alla andra klipp är förstörda med Justin Timberlake-musik och dylikt, det kan jag inte länka till.

Inte nog med det, Audreys karaktär i Breakfast at Tiffanys har ju givit namn åt tuffa brittiska skrammelrockande Holly Golightly.

Truckstop Alaska är tillbaka i Göteborg

2008-12-01T13:09:00.003+01:00

Fräcka konserthaket Truckstop Alaska har efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen hittat en lokal att ha roligt i.
Tufft.
Även om det verkar vara en hel del pill innan det vankas några konserter på bygget.

Detta mail från dem hittade jag i alla fall i inboxen imorse.
Så hugg i och hjälp till!

"Vi kan gladeligen deklarera att Truckstop Hemlös har blivit Truckstop
Lindholmen. Inte så långt från kajkanten, bakom universitet och stora
telefonbolag, inklämt mellan Nemos Pizzeria och Lundby Hotell framfinns
vår nya lokal! Hjärtat skruvar och hjärnan gängar. Det känns skönt att det
kommer bli ännu en utpost, denna gången på andra sidan Berings sund. Stryk
oss medhårs Hisingen!

Dit kommer du fortfärdigt antingen med båt eller buss. Älvsnabbast går
från Rosenlund o tar ca 4 minuter. Stombuss 16 (Eketrä-Markland) går till
Brunnsparken på 8 minuter för att sedan fortsätta via
Domkyrkan-Vasaplatsen. Den går även på natten.

Vår kropp e en rivningskåk, men bättre än på Österhalm. Mycket kommer att
behöva göras och förgöras i den nya lokalen, rivning av väggar, scen- och
barbygge, vvs-installationer, bygge av kök, pråm, vägg, dörr och lucka,
garderob, dj-bås, elinstallationer mm. Sen skall allt målas, trollas och
göras fint. Också matlagning finns på schemat. Vi kommer under de närmaste
månaderna att vara en tomteverkstad och tillsammans bilda olika team efter
tycke, smak och kunskap.

Vill du vara med och bygga upp Truckstop från grunden är du välkommen att
anmäla ditt intresse till oss via mail eller vanligt telefonsamtal. Många
har redan under ryktesspridningen anmält sitt intresse att hjälpa till,
tyvärr kommer vi, på grund av hjärnbrist, inte ihåg exakt vilka... Arbetet
kommer kunna sätta igång snarast mögligt. Vare sig du kommer enslig eller
i kotteri så tror vi att det kommer att bli sköj!

Skriv en kort rad om vilket typ av arbete du föredrar eller e bra på. Du
förbinder dig inte till något, vill du bara komma en gång, eller tröttnar
du efter 10 minuter och vill gå hem så e det fritt fram.

Arbetet är ideellt, så ingen betalning kommer utgå. Men det kommer mat
serveras under arbetsdagarna för alla deltagare. Första dagen kommer vi
tillsammans diskutera vad som behövs göras, planera arbetet och dela in
folk i klasar. Närmare info kommer snart, så vrid på vatten!!

Hör av er!!

MAIL: truck@mustafazine.com"

Nifters live i Berlin och på Myspace

2008-11-27T08:20:00.002+01:00

Salta Norrköpingsbandet Nifters drar till Berlin för en blitz. Turligt nog för oss som får stanna hemma streamas konserten på Myspace vilket en gammal stöt som jag tycker verkar asfräckt.
Från runt kl 21.00 till 22.30 tycker jag ni ska sitta hukade framför dataskärmen på adress www.myspace.com/nifters.

Stickerguy.com hyllar George W Bush

2008-11-25T18:10:00.003+01:00

Ah, typ asså.

Välkända klistermärkestillverkaren Sticker Guy tackar på sitt egna lilla sätt George W Bush för all inspiration han givit deras kunder under de senaste åtta åren.
Vad hade de gjort utan honom.

Läs mer här och spana sedan in galleriet med Bush-klistermärken som beställts under åren.

Läst men ej förstått

2008-11-20T10:39:00.002+01:00

Det här är den bästa stämpeln någonsin.
Jag skulle vilja stämpla den på allt, kan man applicera den på hela livet?

Melodifestival, äntligen!!

2008-11-19T08:25:00.002+01:00

Vad fräscht! Så nytt det känns! Så lockande, sexigt och alldeles underbart!
Eller?

Klart jag är ironisk. Jag hatar ju skiten.

Det enda som får mig att "se fram emot det" är att jag efter en lördagskväll med Melodifestival är fylld med så mycket hat att jag har bränsle nog att fungera som en vanlig människa i minst ett halvår framöver.
Dock får jag akta mig för att titta på för många deltävlingar, det kan få farliga konsekvenser.

De presenterade artisterna är pisstrista och kan knappast få någon att kissa på sig av upphetsning.
Till och med Aftonfabeln verkar ha börjat tröttna på dyngan. Det känns ju skönt.
DN däremot verkar vilja fortsätta att pussa rumpa på Christer Björkman även om jag med lite vilja kan läsa in en avståndstagande kyla mellan raderna.

Hur länge överlever Melodifestivalen i nuvarande form? Inte alltför länge hoppas jag.
För att citera ett gäng troll:
Bränn Bränn Bränn!

Återuppliva Kenta och låt honom dra en duett med Roger Pontare, DET skulle vara något!

D-A-D, eller vad heter de egentligen

2008-11-17T21:15:00.003+01:00

La precis vantarna på ett recensionsexemplar av danska veteranerna D-A-Ds nya skiva, "Monster Philosophy".
Det första man gör när man får en recensionsskiva är ju att rippa den till iTunes, så man kan lyssna på den var och när man vill.
Så gjorde jag även den här gången.
Hade dock problem med att hitta skivan på datorn efteråt.
Efter lite sökande ser jag att någon har döpt om bandet till D-D-E.
Hur i hela fridens namn går något sådant till?

Här har vi en av Danmarks största musikexporter, aktiva sedan tidigt 80-tal, alltid populära och så vidare. Och så år 2008 sätter sig en praktikant på EMI Music Denmark och knappar in att bandet heter D-D-E.
Om jag hette Stig Pedersen och spelade tvåsträngad bas vore jag lite sur nu. Faktiskt.

Tim Gunn, cool kille

2008-11-14T23:37:00.003+01:00

Jag har ganska nyligen avslutat säsong på Project Runway, och min Tim Gunn-abstinens börjar tillta.
För att dämpa den har jag börjat kolla på Project Runway Australia, men där är ju inte Tim Gunn med. Så jag provade Tim Gunns Guide To Style istället, det var riktigt jäkla uselt.
Så istället får man nöja sig med Youtube-klipp på modeikonen!

Här får man koncentrera sig utav helvete, men roligt är det när Tim pratar om sina klockan 3-misstag:

Pop Workshop - Vol. 1, Great Jazz/Rock/Fusion

2008-11-02T08:11:00.004+01:00

This record usually sells for USD150, and it's too bad great music like this isn't available for "common people".
So here it is, a great jazz/rock/fusion-record from 1973, never re-released, and not available on CD.

Centred around Swedish pianist Wlodek Gulgowski, the Pop Workshop project was formed in part from young Swedish musicians and in part from internationally recognized jazz greats.
Besides bassist Stefan Brolund and percussionist Ola Brunkert, the band also included the guitarist Janne Schaffer, who would become known in later years (as a guitar playing Zebra...).

Together with drummer Ed Thigpen, percussionist Amadu Jarr, who with the Swedish fusion band EGBA also released some interesting recordings himself at this time, lent this line-up its rhythmically dense, energy-laden and complex groove.

Thigpen, who had already played in the States with such major names as Bud Powell, Billy Taylor, Oscar Peterson and Ella Fitzgerald, had moved to Copenhagen in 1972, where he taught at the Conservatory in Aarhus.

The actual star of this group was saxophonist Zbigniew Namyslowski. He already played with legendary Krzysztof Komeda and the Novi Singers, and was one of his countrys best know musicians.

Great music, so enjoy!
And with some luck and love from you I will have the second album from Pop Workshop, "Song of the Pterodactyl" up here as well.

Download Pop Workshop Vol. 1

Plus-Sverker är på min sida

2008-11-02T08:01:00.002+01:00

Med Plus-Sverker på min sida i biljett-debatten är jag segerviss.
Krossa Ticnet och svartabörshajarna! (eller något sådant)

Eagles of Death Metal, lite skrönor

2008-10-29T08:13:00.008+01:00

Nu i veckan släpper Kalifornienbandet Eagles of Death Metal sitt tredje album.
Tänkte passa på att dra några historier om sångaren och gitarristen Jesse Hughes.
Under 2004 hade jag ganska täta kontakter med den mustaschprydde mannen då det var tänkt att jag skulle släppa en vinylsingel med bandet på mitt skivbolag Black Juju.

Planerna gick givetvis i stöpet, och det här är en berättelse om hur det kan gå när en blyg skivnörd från Sverige kastas in i konversation med en utåtriktad och väldigt amerikansk amerikan. Det kan också vara så att Jesse Hughes helt enkelt är tokig. Det är mycket möjligt om ni frågar mig.

Det hela började när jag helt fräckt mailade Jesse Hughes med en fråga om de var intresserade av att släppa en singel.
Snabbt kom ett positivt svar och Jesse Hughes bad även om mitt telefonnummer.
Oops, allvar direkt. Jag mailade numret. Och givetvis ringde han samma natt.
En sömndrucken svensk vs. en högvarvande sjukt positiv amerikan.
Vi skulle ta över världen, hävdade han.

Jag skickade ett paket med en massa Black Juju-skivor till honom. Vi pratade i telefon igen.
"Jag visade dina skivor för Josh Homme, han tyckte de var asgrymma"
"Kan något av dina band agera kompband till mig när jag turnerar Europa?"

Jag stakade fram mina förvirrade tack och svar. Jesse Hughes pratade på ännu fortare.

Han hade även en förmåga att börja telefonsamtal med ett så storslaget påstående eller tillkännagivande att jag kände mig helt tillintetgjord och, om möjligt, ännu töntigare.
"Jag kommer precis från akuten. Jag och Josh Homme var ute på en bar igår och hamnade i slagsmål. Jag har två brutna revben!"

eller en annan gång:
"Ursäkta att jag inte har hört av mig, jag har legat inne på drogavvänjning. Men jag röker fortfarande en shitload of weed, I'm not totally sober you know!"

eller när han pratade om sina problem med exfrun:
"Vi är i domstol nu, hon vill ha 5.000 dollar i månaden i underhåll"
Femtusen jäkla dollar!? Det är ju för bövelen mer än 35.000 kr i månaden! Jesse var inte helt nöjd. "Bara för att man är på MTV tror de att man tjänar pengar".

Vad svarar man på såna här grejer egentligen? Jag tror jag svarade typ "öh, öh, hö hö".

Vi pratade även kvinnor. Eller rättare sagt, Jesse pratade kvinnor, jag lyssnade förundrat. Han bekände sin kärlek till Misdemeanor-Jenny och ville att jag skulle föra dem samman. Han berättade även om när han kärade ner sig i basisten i ett hyfsat känt amerikanskt garagerockband, och om hur hon dansade endast iklädd ett par cowboyboots på ett hotellrum för honom. Raskt skrev han och spelade in en sång till henne som han mailade till mig.

Nästa gång vi var i telefonen beklagade han sig över att hon tyckte han gick för fort fram.
Jag kanske borde gräva fram alla heminspelningar han mailade mig, göra dem tillgängliga för allmänheten, om de nu inte redan är det.

Att jag inte visste vilket nummer som gick hem till Jesse och vilket som gick till hans mobiltelefon gjorde mig också förvirrad. Ibland stod han på farstukvisten och skällde på sin son, ibland spatserade han längs Sunset Boulevard och raggade på tjejer medan jag själv fick hänga kvar i luren. Exotiskt värre!

Exakt när våra singelplaner ihop gick i stöpet vet jag inte riktigt. Kanske var det när han skickade mig ett maffigt paket med skivor, singlar och tröjor men bara skrev Black Juju och inte mitt namn på. Det har fungerat tidigare, men det här var på sommaren och de odugliga sommarjobbarna på posten skickade tillbaka paketet till USA.

När Eagles of Death Metal spelade på Debaser Slussen i februari 2007 fick jag så äntligen träffa Jesse Hughes på riktigt. Jag presenterade mig som Black Juju-snubben och beklagade att det inte blev någon singel. Jesse Hughes såg lite förlägen ut, men frågade snabbt om jag ville dela en omgång flipper med honom. Efter det kände han nog att vi var kvitt.

Nya skivan då? Är den något att ha? Nej. Tyvärr känns den efter ett par lyssningar som flera klasser sämre än de två tidigare alstren. Men det kanske ger med sig efter ett tag.
"Wannabe in LA" är däremot ganska svängig på klassiskt Eagles of Death Metal-vis.

Tuff version av videon till "Wannabe in LA":

Vanlig version av videon till "Wannabe in LA"

Facit från Skivmässan

2008-10-27T13:07:00.004+01:00

Jag var ju på skivmässa i Linköping i helgen.
Peppad till tusen.
Givetvis gick det överstyr.
Jag hade helt enkelt inte orken att gå på djupet i skivbackarna. En sån skitsak som att försäljarna proppar i alldeles för mycket skivor i backarna får mig att tappa sugen lite.
Så det var aldrig någon fara för att budgeten skulle överskridas, och några rejäla fynd gjordes det inte.
Mest nöjd är jag väl med Wendy O Williams "Maggot" (nu har jag hela hennes åttiotalsproduktion) och Kingpin-vinylen. Kiss "Unmasked" (utan poster) på japanpress var mest ett tröstköp.
Och Kenwoods testskiva kunde jag ju inte motstå omslaget på. frågan är nu bara vad jag ska ha den till?

Jeff Beck? Näe, inte för 300 spänn.
Autograpg? Lyste med sin frånvaro.
Alla MPS-släppta jazzskivor? Spårlöst försvunna.
Tyska Bon Jovi-kopian Vice? Köpte jag på Ebay när jag kom hem.

Keytar Goddess, Belinda Bedekovic

2008-10-24T09:51:00.002+02:00

Ja, vad ska man säga egentligen. Vilken glädjespridare!
Hon är i alla fall tuffare än jönsarna i Dragonforce och Sonata Arctica.